Solobservation

Bilden visar David Lunt 2001 framför sitt kontor i Tucson, Arizona. En minnesartikel med en kort biografi om David Lunt kan läsas på Sky & Telescope.

Hans H-alfa-teleskop revolutionerade hur vi observerar solen, då de var de första överkomliga instrumenten av detta slag. H i H-alfa står för väte (hydrogen). Fysiker använder termen H-alfa för att beskriva en specifik typ av ljusstrålning som emiteras av solens väteatomer. Våglängden för detta ljus är 656 nanometer, vilket ligger inom det röda spektralområdet.

H-alfa-strålningen synliggör ett skikt av solens atmosfär som ligger ovanför fotosfären. Skiktet kallas kromosfären eftersom det under en total solförmörkelse framträder som en rödfärgad kant.

Fotosfären är källan till allt synligt ljus från solen och kan observeras med teleskop med klassiska filter för vitt ljus. Även de berömda solförmörkelseglasögonen visar fotosfären.

Medan fotosfären visar fler eller färre fläckar beroende på solaktiviteten, är alltid något på gång i kromosfären därovanför: protuberanser, mycket större än vår jord, är synliga vid solens kant. De sträcker sig över solskivan som mörka filament. Ljusa eruptioner, kraftiga strålningsutbrott, åtföljer de mörka solfläckarna. Detta sceneri förändras från dag till dag, och till och med inom några timmar. Det är också detta som gör solobservation i H-alfa så fascinerande.