Observation med blotta ögat

Astronomi med blotta ögat. Hur fungerar det och vad ska jag tänka på när jag observerar?

Ögat är världens minsta teleskop. Inget teleskop kan åstadkomma vad vårt mänskliga synorgan är kapabelt till, så även med blotta ögat är det möjligt att observera den storslagna himlen. Det mänskliga ögat är ett teleskop, men också ett observationsinstrument – det minsta i världen. Ett teleskop blir allt ljusstarkare med ökande öppning. Även vårt öga har, precis som ett teleskop, en objektivöppning: ögonpupillen.

Människans pupill

Ögats pupill är en sinnrik anordning. Den styrs av iris och varierar mellan 1 och 8 mm i diameter. Den maximala öppningen av pupillen beror på personens ålder.

Medan en 20-åring kan uppnå en pupillöppning på cirka 8 mm, når en 60-åring bara 4 till 5 mm. Det innebär att en 20-årings öga är ljuskänsligare än en 60-årings.

När ögonpupillen är vidöppen kommer, som redan nämnts, mycket ljus in i ögat. Men med ökande öppning minskar också synskärpan. Detta spelar ingen roll vid observation av stjärnhimlen, eftersom det främst är stavarna som används. Dessa har sämre upplösningsförmåga än tapparna.

När ett öga har förmågan att fortfarande särskilja två närliggande punkter på ett visst avstånd, kallas det upplösningsförmåga. Vanligtvis är det 1 bågminut (en 60-del av en grad) på dagen. På natten ligger det runt 2 bågminuter.

På natten träder stavarna i funktion. De fungerar bara vid låga luminansnivåer. Jämfört med dagseende är upplösningen lägre och vi kan bara uppfatta ljust/mörkt eller svart/vitt.

I den punkt där synen är som skarpast, i en fördjupning i gula fläcken (Fovea Centralis), finns det bara tappar för dagseende. Ett gigantiskt antal på 130 000 tappar trängs i den fördjupningen. Det är ungefär lika många tappar som Lund eller Umeå har invånare.

I gula fläcken finns inga stavar. Detta synområde är därför inte lämpligt för mörkerseende och inte heller för astronomisk observation. Utanför gula fläcken ökar antalet stavar gradvis. Cirka 20° från gula fläcken är antalet och tätheten av stavar som störst. Detta är precis det område vi bör använda för astronomiska och teleskopiska observationer (åtminstone för svagare objekt).

Astronomiska observationer är möjliga att göra redan med blotta ögat. Om du skaffar dig en roterbar stjärnkarta kan du använda den för att på ett fascinerande sätt identifiera de enskilda stjärnbilderna på den verkliga himlen. Att känna till de flesta stjärnbilderna på himlen är en förutsättning för att senare kunna hitta himmelsobjekt som du observerar med teleskopet. Vi rekommenderar att du använder "Kosmos Verlag Rotatable Star Chart".

Det är det första du som stjärnfantast bör skaffa dig. Även om du redan är bekant med stjärnhimlen kommer du att ha nytta av den här stjärnkartan om och om igen. För den här kartan kan inte bara visa dig stjärnhimlen när som helst på dagen eller natten under hela året. Den visar också solens position, ekliptikan (för planetpositioner), skymningstider och mycket mer.

Som en andra viktig sak rekommenderas en årsbok, till exempel "Kosmos Himmelsjahr". Det är en mycket populär astronomisk årsbok som ger information om planeter, stjärnhimlar, meteorer och observationsobjekt för varje månad. Varje månad finns det ett månadstema om ett intressant astronomiskt ämne.

Vid sidan av stjärnkartor och årsböcker tar programvara (till exempel planetarieprogram) en allt större del av kakan inom astronomisk publicering. Multimediala planetarieprogram gör det möjligt för observatören att få en fullständig överblick över stjärnhimlen. Vissa program har en hel uppsjö av funktioner som visar aktuella eller framtida händelser på himlen, tillåter resor genom solsystemet eller till och med innehåller en komplett astronomisk encyklopedi.

Med vissa program är det till och med möjligt att styra sitt GoTo-datoriserade teleskop till motsvarande objekt via datorn. Men även de som bara vill skriva ut detaljerade sökkartor för manuell sökning kommer att hitta vad de letar efter här.

Nu kan observationen börja. Du är rustad med en stjärnkarta och bok under armen, redo att kasta dig ut i den klara, mörka natten. Men vänta, har du inte glömt något? Javisst! Du bör alltid klä dig varmt inför varje observationsnatt. Även om det är sommar och värmen dallrar under dagen, så kan det bli bitande kallt på natten, till och med i augusti. Varma skor och en jacka är särskilt viktiga.

Ögat behöver lite tid för att vänja sig vid mörkret. Om du till exempel går ut i natten från ditt starkt upplysta vardagsrum kommer du först inte att se särskilt mycket. Dina pupiller är fortfarande små och anpassade till ljuset. Lite senare börjar pupillerna vidgas. Detta sker först något snabbare och fortsätter sedan i allt långsammare takt. Det kan ta upp till 45 minuter innan dina pupiller är helt öppna. Naturligtvis behöver du inte vänta så länge i mörkret innan du får lyfta blicken mot himlen.

Se till att inte bländas av gatlyktor, husbelysning eller starka ficklampor. För om det händer för ofta kan du förlora din mörkeradaption. Det är därför astronomer inte använder vitt ljus under observationer, utan rött. Ofta är det dimbara, röda LED-lampor som används.

När dina ögon vant sig vid mörkret kan du observera stjärnor upp till 6:e storleksklassen, vilket är svagt lysande stjärnor som är cirka 100 gånger svagare än stjärnor i 1:a storleksklassen. Stjärnor i 1:a storleksklassen är bland de ljusstarkaste stjärnorna på himlen. Stjärnor som är ännu ljusstarkare har till exempel 0:e eller -1:a storleksklassen. Alltså, ju lägre siffra desto ljusare. Stjärnornas storleksklasser kallas i allmänhet för magnituder (förkortas mag).

Redan med blotta ögat kan du observera olika öppna stjärnhopar. Plejaderna i Oxens stjärnbild är ett exempel. Eller så kan du se vår närmaste spiralgalax, Andromedagalaxen, i form av en liten ljusfläck. Denna ljusa fläck befinner sig faktiskt mer än 2,5 miljoner ljusår från oss.

Men vad händer om du inte längre nöjer dig med att bara observera med dina egna ögon? Då är det förmodligen ett teleskop du vill ha tag på.