Omegon Push Plus

Push Plus: ett teleskop mellan manuell styrning och GoTo-system, men med modern smarttelefonteknik.

Det låter som en fräsch idé för nybörjare och ligger också helt rätt i tiden: Varför inte låta den ständigt närvarande smarttelefonen sköta teleskopstyrningen? Omegon presenterar Push+, en Dobsonmontering som via Bluetooth skickar sina positionsdata till nästan vilket system som helst. Monteringen erbjuds även i kombination med en 8-tums Newton. Ett bra val för nybörjare?

Omegon erbjuder monteringen både separat och i kombination med en fullstor 8-tums Newton, N 203/1000 – en intressant kombination även för nybörjare. Den levereras i två stora lådor, optik och montering separat. För Newtonteleskopet krävs endast montering av fokuseraren, som fästs på den redan monterade basplattan med två skruvar. Tyvärr ingår inte den nödvändiga 2 mm insexnyckeln. 

Push+ monteringen kräver lite mer ansträngning: Med hjälp av de illustrerade instruktionerna kan den sättas ihop på drygt en halvtimme. Det är en enarmsmontering som är gjord av spånskiva. Alla synliga kanter och ytor är fanerade, men på vissa stötkanter är spånskivan obehandlad. Vid frekvent användning under daggiga nätter bör du försegla den med till exempel utspätt trälim. Även de oftast flisiga förborrade hålen bör behandlas på detta sätt. Lyckligtvis döljs nästan alla brister efter sammansättningen. För att justera slirkopplingens bromseffekt används två självlåsande muttrar och medföljande 17 mm skiftnyckel. Båda axlarna är för övrigt belagda med teflon. Man ser inte mycket av elektroniken när man sätter ihop enheten. Endast en kabel med en Western-kontakt behöver kopplas till encodern i basplattan och till styrenheten i höjdaxelns hölje.

En adapterkabel för bilens cigarettändaruttag medföljer för strömförsörjningen. En USB-adapter för strömförsörjning, till exempel via en powerbank, finns också som tillbehör. Tyvärr är uttaget placerat ganska djupt in i spånskivan, vilket kan göra att den vanliga adaptern för universella nätaggregat kan vara för kort. När du är klar med hopsättningen enligt handboken märker du att smarttelefonhållaren fortfarande ligger bredvid verktyget – det finns dock bara ett skruvhål kvar. Nu kan teleskopet fixeras till höjdaxeln med två klämskruvar i prismahållaren.

Nästa steg är att koppla ihop med en smarttelefon via Bluetooth, för utan en enhet och ett lämpligt program som frågar efter teleskopets position skulle monteringen inte vara något annat än en vanlig Dobson-montering. I bruksanvisningen ger Omegon detaljerade instruktioner om hur du ansluter till Android-versionen av SkySafari och Windows-programmet Cartes du Ciel. Men det går också att använda många andra program och enheter som stöder IntelliScope-protokollet.

När gränssnittet väl är anslutet styrs användningen av det valda styrprogrammet. För utomhustestet använde vi en Nexus 7 surfplatta med SkySafari Pro. På tal om öppen himmel: Även om monteringen ryms i en liten bil, så saknar den det vanliga bärhandtaget för Dobsons. Det är ganska besvärligt att bära den 14 kg tunga monteringen nedför en trappa. Även en Newton skulle ha gagnats av ett bärhandtag på tubklämmorna istället för den värdelösa fotoskruven på Dobson. Det hade underlättat vid insättning i prismahållaren.

Innan observationen kan börja måste mjukvaran först kalibrera teleskopets exakta position, så kallad alignment. För detta placeras enheten i en horisontell grundposition med hjälp av två markeringar innan strömförsörjningen ansluts. För bästa precision rekommenderar bruksanvisningen att använda ett vattenpass för att justera nivelleringsfötterna – men det är bara att konstatera: det fungerar även utan vattenpass. I SkySafari kan du själv välja två alignment-objekt. De får inte ligga för nära varandra och därför valde vi Betelgeuse och Regulus. Detta bör göra det möjligt för oss att observera under en vacker och kall deep-sky-natt utan störande månljus.

Som deep-sky-observatör är du automatiskt angelägen om att bibehålla mörkeranpassningen. Därför är endast rött ljus tillåtet och därför är du extremt ovillig att sträcka dig efter din smarttelefon. Att titta på skärmen brukar vanligtvis förstöra mörkeranpassningen för de kommande 20 minuterna. Av detta skäl har astronomiprogram oftast ett slags rött ljus-läge. Detta kan vara tillräckligt och bra för astrofotografer, men för visuell observation räcker det ofta inte till. Med detta i tankarna kastade vi en kritisk blick på Push+ monteringen och den anslutna smarttelefonen.

Den använda Nexus 7-displayen var tilltalande mörk, förutom två Android-knappar som SkySafari-programmet helt enkelt inte kunde färga röda. Dessutom sipprade ett svagt, lila sken från bakgrundsbelysningen igenom. AmoLED eller OLED-skärmar gör detta bättre, eftersom pixlarna i dessa skärmar själva lyser upp. Många andra skärmar är värre, med bakgrundsbelysning i en blåaktig nyans när man tittar ur en sned vinkel. Observerar du från din trädgård är detta acceptabelt, eftersom vissa störande ljuskällor ändå är synliga. Men om du letar efter en extra mörk plats kommer du inte att bli särskilt nöjd. Då måste displayen täckas med en röd folie.

Smarttelefonhållaren var något av en besvikelse: Nexus är en surfplatta, men en väldigt liten sådan – den är redan för bred för hållaren. När man tittar på den skulle man dock hellre önska sig en större skärm än en mindre.

Om inte förr så senast när du tar tag i mobiltelefonens display hittar du ytterligare en oönskad ljuskälla. Vid sidan av den röda kontroll-LED:n för Bluetooth-anslutningen i elektronikhöljet tänds märkligt nog en blå LED i samma takt. Den lyser permanent upp hela Dobson-grundplattan genom uttaget för kabelanslutningen till den nedre encodern. Om det ligger något blankt här, till exempel en filterburk, kommer de störande reflektionerna rakt in i ögat. Oavsett syftet med den blå LED-lampan måste man täcka kabeln och uttaget på något sätt för att kunna stänga av denna störande ljuskälla.

Många teleskop passar i prismafästet på Push+ monteringen. Men på grund av inblickshöjden lämpar sig endast Newton-teleskop här. Även om Omegon anger att en maximal öppning på 200 mm med en brännvidd på 1200 mm är möjlig, skulle jag bara rekommendera N 203/1000 som mest. Enheten gjorde ett mycket positivt intryck tack vare några detaljer. För huvudspegeljusteringen är tumskruvar installerade, medan sekundärspegeln tyvärr måste justeras med vanliga krysskruvar. Den bakre tubänden ser till att teleskopet inte ställs ner direkt på justeringsskruvarna.

Framtill sitter ett gediget plastlock säkert på plats, även under kalla nätter. Efter leveransen gick det inte avgöra om någon fabriksinställning utförts. Därför bör du definitivt skaffa justeringstillbehör, eftersom detta är avgörande för prestandan vid öppningsförhållande f/5. En ganska stor mittmarkering finns redan. Som vanligt är tuben också konstruerad för fotografisk användning med en högmonterad fokuserare – kanske onödigt, men teleskopet är trots allt inte bara designat för visuella ändamål. Några nakna skruvändar sitter inuti och i strålgången, men sekundärspegelns kant är svärtad. Tubklämmorna och prismaskenan är robust utförda.

Tillbehören är däremot något av en besvikelse. De medföljande Kellnerokularen med 25 mm och 10 mm är av lägsta standard, visserligen med glaslinser och en enkel beläggning, men monterade i plast. Okularen kan inte på något vis matcha potentialen hos den stora Newton. Av de två ger okularet på 10 mm den bästa bilden. 25 mm-okularet förlorar märkbart i skärpa mot kanten. Rödpunktsökaren kan inte dimmas i tillräcklig grad, så den är fortfarande för ljus när batteriet är fullt och förmörkar också stjärnorna på grund av den reflekterande skymningsbeläggningen i orange.

Dess inblick är störande liten, även om man tittar förbi sökaren med det andra ögat. För nybörjaren hade det varit fördelaktigare att skippa dessa tre delar och i stället utforma sökaren så att den blivande stjärnskådaren fortfarande gärna använder den om tio år. För att övertyga oss om Newtons prestanda använde vi vårt eget 20 mm översiktsokular med 100° skenbart synfält, samt ett 10 mm och ett 4,7 mm med 82° skenbart synfält för testet. Detta ger oss en större del av himlen för objektsökningen, dessutom stannar objekten kvar längre i synfältet, särskilt med 4,7 mm med 213x förstoring. Himlens rörelse på grund av jordens rotation märks tydligt. I praktiken fungerade det bra att hitta och följa objekten.

Men detta beror helt och hållet på funktionerna i de program som används. SkySafari, till exempel, visar den punkt som teleskopet pekar mot på himmelskartan med hjälp av hårkors eller Telrad-cirklar. Om du zoomar in på kartan hamnar dock hårkorset snart utanför displayen och man skulle önska att programmet visade med pilar i vilken riktning teleskopet måste flyttas. När du letar efter ett objekt tvingas du alltså hela tiden att justera förstoringen eller kartutsnittet på displayen. Detta är inte ett problem med monteringen, men helt klart en begränsning i den programvara som Omegon rekommenderar.

Högfrekventa vibrationer tyder dock på att monteringen ligger på gränsen för vad den klarar av. Om du rör vid fokuseringsmekanismen vibrerar enheten så snabbt att stjärnor framstår som tunna streck. Du kan dämpa dessa vibrationer genom att försiktigt luta dig mot ögonmusslan av gummi, då kan du fortfarande fokusera tillräckligt skarpt.

Naturligtvis återspeglar hårkorset i himmelsregionerna nära de använda justeringsstjärnorna teleskopets position mycket exakt. Detta var fallet med eskimå-nebulosan. Små avvikelser vid inställningen av justeringsstjärnorna multipliceras dock med ökande avstånd och därför var hårkorset ungefär en grad fel när man siktade på dubbelstjärnhopen h & χ. Det var inga problem med det stora okularet som användes, men med det medföljande 25 mm-okularet hamnar man strax utanför synfältet. I SkySafari kan du dock snabbt välja två nya justeringsstjärnor i en bättre position i förhållande till det mål du letar efter.

Trots detta tar det inte ens tre minuter att navigera till ett objekt på kartan. Om du sedan ställer in kartprogrammets visning på en bildvändning som passar instrumentet, dvs. en 180°-rotation för Newton, så kan du med lite övning också associera de stjärnor som kan identifieras i bildfältet med dem på kartan.

Du kan vara säker på att du tittar på rätt del av himlen, och du kan också hitta svåra objekt. Under en upplyst stadshimmel, men med ett [OIII]-filter, var till exempel Pacman-nebulosan NGC 281 i stjärnbilden Cassiopeia synlig.

Sammantaget framstår N203/1000 på Push+ som ett teleskop som kan rekommenderas för den avancerade nybörjaren. Särskilt som observatören själv riktar in teleskopet och därmed är aktivt involverad i objektsökningen och lär känna stjärnhimlen till på köpet – en fördel jämfört med helautomatiska GoTo-teleskop.

Optiken har en bra allround-potential. För sporadiska observationer i trädgården är det en riktigt bra lösning. Med tiden, när dina krav ökar, kommer du knappast att nöja dig med vibrationerna eller den bristfälligt dolda blå LED-lampan. Newton-teleskopet kommer att vara till glädje under många år, särskilt om du köper lämpliga okular och gör små förbättringar som vi regelbundet rekommenderar.

Vi har genomfört en rad tester, och på den använda Samsung-smarttelefonen hittade vi inga störande områden som inte var rödfärgade. Vi kunde heller inte bekräfta vibrationerna på vår enhet – här behövs ytterligare felsökning. Hållaren är avsedd och konstruerad som en smartphone-hållare – en version för surfplattor kommer också att lanseras.

Det blå ljuset för Bluetooth-anslutningen kommer att täckas över i nästa version. Ett handtag för tuben är i princip inget problem – tubklämmorna har de redan nämnda fotogängorna, så ett handtag eller en skena kan enkelt monteras.