Så hittar du rätt okular

Utan okular går det inte att se någonting. Men vilka okular passar till mitt teleskop – och hur många behöver jag egentligen?

Visste du att den franske astronomen Adrien Auzout ska ha sagt att han ville bygga ett 300 meter långt teleskop, eftersom han hoppades att förstoringen då skulle bli så hög att han kunde se djur på månen med det? På 1600-talet var det vanligt att man funderade över teleskop med hög förstoring.
Av detta kan man förstå att det alltid har funnits en önskan att uppleva rymdens objekt i ett större format.
Dagligen möter vi dem, hör om dem och tycker synd om dem. Människor som har valt fel okular. Men med den här strategin gör du rätt val direkt.

Den här guiden är till för dig som undrar över hur du hittar rätt okular så enkelt och smidigt som möjligt, utan att behöva läsa en massa böcker eller gå vilse i ett virrvarr av teorier och formler.

För om du väl kommer ihåg dessa saker, kommer du att hitta rätt okular för varje teleskop.

Teleskopets brännvidd/okularets brännvidd

Beträffande okularstorlekar behöver du bara tänka på några få saker. Okular finns bara i två storlekar som är standardiserade för astronomiska teleskop. Det betyder att du bara behöver sätta in okularet i din fokuserare och sedan är du klar!

Men är det verkligen så enkelt?

De stora med wow-effekt

Okularens diameter anges i tum och vanligtvis inte i millimeter. De stora 2-tums okularen har en diameter på 50,8 mm och erbjuder en fantastisk överblick vid små förstoringar. Vi väljer dem när vi vill leta upp objekt, observera långsträckta objekt eller njuta av en enorm överblick. Om du tittar genom ett sådant okular för första gången, notera då att det endast är teleskop med en objektivdiameter på 150–200 mm eller mer som normalt har en fokuserare för 2-tums okular.

De smala

De mindre 1,25-tums okularen med 31,7 mm diameter är standard och enklare typer medföljer vanligtvis teleskopet. 1,25-tums okular används för medelhöga och höga förstoringar och är användbara när du observerar månkratrar, planeter eller klotformiga stjärnhopar.

Varje objekt kräver olika förstoringar, men vilken förstoring är lämplig för vilket objekt?

När du börjar bör du se till att du har några få bra okular, tre till fyra okular räcker för att få en bra start. Välj ett litet, ett medelstort och ett med lite högre förstoring. Vanligtvis kan du täcka hela spektrumet av astronomiska objekt med dessa. Satsa hellre på tre riktigt bra okular som ger skarpa bilder och god kontrast, än på sju mediokra okular.

Utgångspupillen är det ljusknippe som kommer ut ur okularet och in i ögat. Du ser det oftast som en liten, ljus cirkel i okularet när du tittar på det från ett avstånd av cirka trettio centimeter. Utgångspupillen blir en viktig storlek för oss när vi vill beräkna vilka okular vi behöver för vilka objekt.

Och så här gör du: Utgångspupillen = Teleskopets öppning / Förstoring

Och vice versa: ju mindre utgångspupill, desto högre förstoring.

Vi kommer fortfarande använda oss av begreppet "utgångspupill", ha det i åtanke.

Du behöver inte mer än dessa tre storlekar. Varför? För att du med dem täcker ett stort spektrum av förstoringar och kan se allt. Med fler okular finslipar du bara dessa områden.

Den minimala

En låg förstoring är viktigare än en hög. Men det finns en nedre gräns under vilken observationer inte är meningsfulla. Det är den minimala förstoringen. För den väljer du ett okular med längsta möjliga brännvidd. Om du har en 2-tums fokuserare, använd ett 2-tums okular. Det ger vanligtvis ett stort synfält. Men om du har en mindre fokuserare, välj då ett okular på 1,25 tum. 

För att beräkna den minsta förstoringen: Teleskopets öppning i millimeter, delat med sju.

Låt oss titta på ett exempel. Om du har ett teleskop med 200 mm öppning är den minimala förstoringen 28x. Kombinationen med okularet skapar en utgångspupill på 7 mm.

Detta är alltså diametern på det ljus som kommer ut från okularet och in i våra ögon. Notera att sju millimeter är precis den maximala pupillöppningen hos människan. Vid en större utgångspupill skulle vår pupill fungera som en bländare och överskottsljus skulle gå förlorat.

Tips 1:

Du behöver inte välja ett okular för ditt teleskop som ger exakt den minsta förstoringen. Det räcker att du använder det som en riktlinje och väljer ett okular med låg förstoring.

Tips 2:
Använd alltid detta okular för att lokalisera ett objekt, eftersom en liten förstoring ger ett stort synfält. Med ett vidvinkelokular kan du ytterligare utvidga ditt synfält. Små förstoringar är också lämpliga för galaxer, öppna stjärnhopar och vätgasnebulosor.

Den optimala förstoringen

Vid en medelhög till högre förstoring, där teleskopets teoretiska upplösningsförmåga uppnås och utnyttjas, talar vi om den optimala eller gynnsamma förstoringen. Vi når den när ett ljusknippe med en diameter på 0,7 till 0,8 mm passerar genom okularet. Per definition är stjärnan då en minimalt liten skiva.

Förstorar vi mer, vinner vi inga fler detaljer, bara objektstorlek.

Optimal förstoring: öppning / 0,8

Tips:

Ett teleskop med 200 mm i diameter har en gynnsam förstoring på 285x. Detta kan du använda som riktlinje. Den är väl lämpad för planeter eller planetariska nebulosor.

Den maximala förstoringen

Här råder det ofta delade meningar. Hur mycket får eller bör man förstora? Vi upprepar det vi sagt om utgångspupillen: om den är 0,5 mm når vi förstoringsgränsen för ett teleskop.

Tumregeln är: objektivets öppning x 2

Tips:

Ett 200 mm teleskop skulle nå maximal förstoring vid 400x. I praktiken har detta emellertid mycket sällan någon betydelse. Bilden är mörkare än vid låg förstoring och lämpar sig endast för ljusstarka objekt. Dessutom måste seeing vara perfekt. Till dess att dessa perfekta förhållanden uppnås stannar okularet vanligtvis kvar i väskan.

Nu är vi redo att hitta rätt okular.

För att välja rätt okular behöver vi veta teleskopets öppning och brännvidd. Utifrån dessa två värden erhålls öppningsförhållandet. Exempel: Ett 200 mm teleskop med 1000 mm brännvidd har ett öppningsförhållande på f/5.

Beräkningen av de olika förstoringarna, och i detta fall även brännvidderna, fungerar genialiskt enkelt:

För minsta brännvidd, beräkna 7 x f/5. I ett 200 mm f/5-teleskop skulle detta vara ett okular med 35 mm brännvidd. I praktiken har nästan ingen människa en pupillöppning på 7 mm, så det är bättre att subtrahera 1–2 mm från din brännvidd. Då hamnar vi på 33 mm och en utgångspupill på 6,6 mm.

Den optimala brännvidden behöver du ... vänta, du behöver inte beräkna den alls, för den motsvarar exakt öppningsförhållandet. Så vid f/5 blir det 5 mm.

Du hittar den maximala förstoringen med den enkla formeln: Öppningsförhållande / 2. Här har vi en okularbrännvidd på 2,5 mm för 200/1000 mm-teleskopet.

Det är viktigt att veta vad du kan observera med en specifik brännvidd. För stora nebulosor är små förstoringar med 7 – 6 mm utgångspupill lämpliga, om nebulosan är mycket ljus kan även en utgångspupill på 4 – 3,5 mm fungera. Öppna stjärnhopar och galaxer observeras ofta mellan 3,5 mm och 1,5 mm. För klotformiga stjärnhopar kan en högre förstoring med en utgångspupill mellan 1,5 och 1 mm vara lämplig. Dubbelstjärnor kan du förstora riktigt högt, med en utgångspupill på mellan 0,7 och 0,5 mm. I översiktstabellen kan du se de enkla formlerna för förstoring och objekt.

Köp inte sju okular av lägre kvalitet. Köp hellre tre till fyra bra okular. För det är tyvärr först då som ditt teleskop kommer att prestera fullt ut.

Se till att ha tillräckligt stort ögonavstånd, bra kantskärpa, ett relativt stort synfält och högt ljusgenomsläpp.

Börja med ett okular för låg förstoring runt minimiområdet, en medelhög förstoring med ungefär 1,5 mm utgångspupill och en högre förstoring på ungefär 0,8 mm.

I ett 200 mm teleskop ger detta förstoringar på 28x, 133x och 250x. Djur kommer du inte kunna se på månen med dessa, men om du inte vill bli djuriskt frustrerad, välj då bra till utmärkta okular och undvik det medföljande setet i teleskopet.

Detta kommer att kräva att du investerar minst femhundra kronor eller mer per okular. Men tro mig: varje nattlig observation blir en härlig upplevelse som du kommer att tala om med stor entusiasm under dagen.

Marcus är en stjärnskådare, innehållsskapare och bokförfattare. Sedan 2006 har han hjälpt människor att hitta rätt teleskop – idag via texter och videor. I sin bok "Mein Weg zu den Sternen für dummies Junior" visar han unga människor och de som ännu är unga i sinnet vad de kan upptäcka på himlen.

Som kaffejunkie skulle han helst ha sin espressomaskin med sig även under stjärnhimlen.