Astrofotografering med stillastående kamera
Hur kommer man igång med astrofotografering? Att börja är enkelt och du behöver inte mycket för att ta dina första steg.
Det enklaste sättet att börja med astrofotografi är att rikta en kamera direkt mot himlen utan teleskop. För att göra detta lämnar du helt enkelt objektivet på kamerahuset och skruvar fast hela kameran på ett fotostativ. Kameran bör ha möjlighet att tillåta en exponeringstid av valfri längd.
Det enklaste sättet att ta bilder av stjärnhimlen
Har du en äldre, konventionell kamera kan du enkelt ta stjärnspårsbilder. Det är bäst att arbeta med ett objektiv på mellan 35 och 50 mm brännvidd. Med en autofokuskamera bör du stänga av autofokus och manuellt fokusera på "oändligt". Ett av de vackraste områdena är polarområdet. Om du alltså riktar kameran mot Polstjärnan och tar en lång exponerad bild, får du oftast mycket estetiska bilder. Dessa stjärnspårsbilder uppstår genom jordrotationen. Stjärnorna verkar röra sig i en cirkelbana runt Polstjärnan, eftersom den nästan exakt förlänger jordaxeln norrut. Ju längre du exponerar, desto längre blir cirklarna runt Polstjärnan. Om du exponerar tillräckligt länge kommer du till och med att märka hur Polstjärnan har flyttat sig lite.
För en lyckad stjärnspårsbild krävs en mycket mörk himmelsbakgrund, helst inga moln alls och lite fukt i atmosfären. Ett nödvändigt tillbehör för konventionella stjärnspårsbilder är en trådutlösare som är fäst på kameran.
Stjärnspårsbilder:
- Konventionell SLR-kamera
- Objektivbrännvidder mellan 35–50 mm, eventuellt även 80 mm
- Trådutlösare
- Stativ med tilthuvud
Förutom fotografering med äldre konventionella kameror är det självklart också möjligt att ta sådana bilder med de nya digitala kamerorna.
Dessa kameror har dock en betydande nackdel jämfört med de kemiska kamerorna, då de bara tillåter relativt korta exponeringstider. Exponeringstiderna bör normalt inte överstiga fem minuter, eftersom det termiska bruset från CCD-chippet då blir för högt och du bara kan se punkter på bilden som egentligen inte hör hemma där. Med många kameror kan du inte ens fotografera i fem minuter, utan mycket kortare.
Det innebär att du tvingas ta många korta exponeringar under en längre tid och sedan lägga dem på varandra i datorn. Detta är mycket mer tidskrävande än vid konventionell fotografering. Därför har de äldre kamerorna en fördel här.
Precis som beskrivits tidigare behöver du ett vidvinkelobjektiv för bredfältsfotografering. Objektivens brännvidd visar dock inte längre samma utsnitt som för objektiv för kemiska kameror. Vanligtvis måste brännvidden multipliceras med faktorn 1,5.
Med digitalkameror bör man använda andra inställningar för himmelsbilder än för dagsfotografering. Vitbalansen bör ställas in på dagsljus och du bör arbeta med den lägsta bildkomprimeringen för att eventuellt kunna redigera fotot bättre senare.
För brusreducering rekommenderas att du använder en brusreducering i kameran om kameran har denna funktion. I det här fallet tar kameran en mörk bild med samma exponeringstid som den föregående bilden. Bruset och eventuella heta pixlar reduceras. Om kameran inte har brusreducering måste du själv skapa den mörka bilden och sedan subtrahera den från objektbilden i datorn.
Det finns några bra gratisprogram på Internet för detta. Se våra tips på litteratur och programvara.
Stjärnspårsbilder med digitala kameror
- Vidvinkelobjektiv
- Trådlös eller elektrisk utlösare
- Stativ med tilthuvud
- Många korta exponeringar
- Överlagring senare på dator
- Vitbalans inställd på dagsljus
- RAW-format eller minsta komprimering
- Mörkbildssubtraktion
Det finns naturligtvis andra sätt att ta bilder med en stillastående kamera. Mycket vackra möjligheter är till exempel konjunktioner mellan himlakroppar. När Venus och månskäran är synliga brukar det resultera i mycket vackra bilder. Extra tilltalande blir det när det också finns ett träd eller något annat på jorden i bilden. Stämningsfulla bilder efter solnedgången är också väldigt vackra. Ofta kan man se en himmel som sträcker sig från orange över ljusblå till nästan svart.
En annan möjlighet är att fotografera enskilda stjärnbilder. För detta är korta brännvidder mest lämpliga. Du riktar helt enkelt kamerans objektiv mot stjärnbilden (till exempel Karlavagnen). Sedan kan du exponera i flera sekunder. Om du inte vill ha streckspår här, sätter höjden på stjärnbilden en gräns för exponeringstiden. Det bästa är att pröva sig fram.
Skillnader mellan spegelreflexkameror (SLR) och kompaktkameror
Båda varianterna av kameror, det vill säga spegelreflex- och kompaktkameror, kan användas för astrofotografering. Kompaktkameror har fördelar framför allt i sin kompakthet och i sitt pris. Kostnaden för en sådan kamera är ofta mycket lägre än för en spegelreflexkamera. Ändå bör man överväga att spara ihop till en spegelreflexkamera, eftersom användningsområdena är mer mångsidiga än med en kompaktkamera.
Med kompaktkameror kan du bara fotografera genom objektivet, eftersom det inte kan skiljas från själva kameran. Dessa kameror har dock en filtergänga för objektivet, genom vilket du kan ansluta kameran till teleskopet. Vissa kompaktkameror har ingen filtergänga, men det finns anpassningsmöjligheter även för dessa. Kompaktkameror är bra för de stämningsbilder som nämndes tidigare och för möten mellan himlakroppar. Dessutom kan du fotografera månen och solen (och till viss del även planeter) med dem. Om du sätter kameran på teleskopet, kan du oftast ta bilder av stjärnbilder i upp till 30 sekunder.
En kompaktkamera bör också erbjuda möjligheten att justera inställningarna individuellt. Det kan till exempel handla om att stänga av blixten, stänga av autofokusen, ställa in exponeringstiden manuellt och ansluta en fjärrutlösare. Digitala spegelreflexkameror (DSLR) har vanligtvis alltid individuella inställningsmöjligheter. När du köper en DSLR är det också rekommenderat att uppmärksamma funktionen för spegeluppfällning, eftersom detta kommer att vara till fördel vid senare fotografering genom teleskopet, då du genom att spegeln slår upp kan undvika oskärpa i bilden.
Till skillnad från kompaktkameror kan du med DSLR-kameror ta bilder med eller utan objektiv. Om du vill fotografera direkt genom teleskopet använder du vanligtvis inget objektiv för detta. Istället för objektivet använder du en T-ring, som finns tillgänglig för alla kameramodeller. Med en annan adapter ansluter du kameran till teleskopet. På så sätt används teleskopets brännvidd som objektiv. Denna typ av fotografering kallas fokalfotografering.