Förstoring

Det finns tre viktiga förstoringsgrader som varje amatörastronom enkelt kan bestämma. Här visar vi hur du gör.

Den uppnåbara förstoringen beror på förhållandet mellan objektivets och okularets brännvidd. Dividera teleskopets brännvidd med okularets brännvidd:

• V = fob / fok

Om du till exempel använder ett teleskop med en brännvidd på 1 000 mm och ett okular med en brännvidd på 5 mm, får du en förstoring på 200 gånger.

I teorin kan du öka förstoringen till oändlighet. Men eftersom den är kopplad till objektivets öppning, finns det i praktiken en gräns. Utgångspupillen spelar en viktig roll. Det är diametern på ljusknippet som lämnar okularet och träder in i ögat. Mer om det strax.

Det finns gränser för den minsta förstoringen beroende på teleskopets öppning. Utgångspupillen bör inte vara större än sju millimeter. Detta är vanligtvis också den maximala diameter som ögats pupill kan nå. Men bara om det råder absolut mörker på natten.

Om du dividerar objektivets öppning med diametern på pupillens maximala öppning får du den minsta användbara förstoringen.

Ett ljusknippe med en diameter på sju millimeter passerar genom okularet och in i ögat.

• Vmin = öppning i mm / 7

Ett praktiskt exempel: Om du använder ett teleskop med en objektivöppning på 200 mm är den minsta användbara förstoringen ca 28x. Om teleskopets öppning vore större, skulle den minsta förstoringen behöva vara högre. Med ett mindre teleskop blir den på motsvarande sätt mindre.

Normalförstoringen eller den mest gynnsamma förstoringen uppnås när en stjärna inte längre framstår som en punkt, utan som en liten skiva med diffraktionsringar. Man utnyttjar då optikens möjliga upplösningsförmåga. Det innebär att du ser många detaljer som förblir dolda för dig vid lägre eller högre förstoring.

Mest gynnsam förstoring uppnås när okularets utgångspupill är 0,7 – 0,8 mm. Det är inte en exakt definierad gräns, utan en riktlinje för optimal förstoring.

• Vgynn = öppning i mm / 0,7

Ett teleskop med en öppning på 100 mm skulle då ha sin normalförstoring vid 142x, och ett 200 mm teleskop vid 285x.

Varje teleskop har sin egen förstoringsgräns. Den är 2 gånger objektivets öppning. Du kan och bör dock inte använda denna "toppnivå" varje kväll. För det är bara när objektet är tillräckligt ljust och atmosfären är helt lugn som blir observationen är ett nöje. Du kan enkelt själv ta reda på om det är lönt att gå upp till denna gräns: sätt in ett okular med en utgångspupill på 0,5 mm och var uppmärksam på hur pass stilla luften är. Hur ser objektet ut? Är det suddigt? Är det för mörkt? Eller passar förhållandena den kvällen?

Så här beräknar du den maximala förstoringen:

• Vmax = öppning x 2

+ Här hittar du intressanta okularset för olika teleskop