Okular
Klassiker eller en vy utan gränser: Varför konstruktionen är viktig och varför hög förstoring ofta inte är den bästa lösningen.
Vilka okular för vilket ändamål?
På den amatörastronomiska marknaden finns en uppsjö av okular i olika utföranden. Man hör termer som skenbart synfält, brännvidd och utgångspupill, sen vet man ändå inte vilket okular som är det rätta. För att råda bot på detta har vi sammanställt en lista över de olika varianterna med för- och nackdelar.
Okular är ett slags förstoringsglas som förstorar den mellanbild som teleskopet skapar. I princip skulle ett sådant okular-förstoringsglas kunna bestå av endast en lins. Men eftersom man vill uppnå olika synfältsstorlekar måste ett okular bestå av en kombination av linser med ett visst avstånd sinsemellan. Och naturligtvis önskar man sig ett behagligt ögonavstånd och korrigering av bildfel. Slutligen behövs en infattning för linserna. Den kallas också för okularhylsa.
Huygens – klassiker från svunna tider
Dessa okular består av två linser som ger ett relativt litet eget synfält. Linserna är inte cementerade (limmade), och lämpar sig därför bra för solprojektion genom ett teleskop. Dessa okular hör till de äldsta konstruktionerna och hittas numera bara i undantagsfall bland teleskoptillbehören. Det skenbara synfältet är cirka 40°.
Erfle – vidvinkelokularens moder
Du kommer att leta förgäves efter namnet Erfle-okular i tillbehörskatalogen, eftersom denna konstruktion inte längre existerar i sin ursprungsform. De grundläggande egenskaperna hos denna design kan dock hittas i många vidvinkelokular. Moderna okular är därför en vidareutveckling och bygger på Erfle-konstruktionen. Det handlar om femlinsiga okular med ett skenbart synfält på upp till 68°.
Long-Eye- och Long-View-okular
Dessa okular är sedan några år tillbaka mycket populära. Om du tar en titt i hobbyastronomernas okularväskor hittar du en modell av den här konstruktionen i nästan alla. Dessa okular kan dock inte riktigt hänföras till en viss konstruktionstyp, utan det är snarare en dominerande egenskap som utmärker dessa okular: Även med små brännvidder erbjuder de alltid ett stort ögonavstånd på ca 16–20 mm och därmed bra inblicksegenskaper. Fördel: Mycket väl lämpade för glasögonbärare, men även för personer som inte behöver glasögon.
Nagler – toppklassen inom observation
Nagler-okular är en egen utveckling av tillverkaren TeleVue. Okularen består av olika par linser som är sammanfogade med cement. De har vanligtvis sju linser, men det finns även varianter med färre. Med dessa okular får du ett gigantiskt intryck av himlen. Det känns nästan som om du dyker in i och omfamnas av hela himlavalvet. Detta beror till stor del på de kolossalt stora skenbara synfälten på 80°.
Dessutom är bildfelen, såsom koma och förvrängning, reducerade i dessa okular. Praktiskt betyder det att du kan observera skarpa stjärnor ända ut till kanten, även i de mest ljusstarka teleskopen.
Hur du ser mer med mindre förstoring
Har du ett teleskop med en 2-tums fokuserare? Eller planerar du kanske att köpa ett teleskop? I det senare fallet bör du också tänka på en 2-tums fokuserare, för det kan göra att du ser stjärnhimlen på ett helt nytt sätt.
Hittills har vi bara talat om 1,25-tums okular, alltså de okular som passar i alla teleskop. I de något större teleskopen med en öppning från 150 mm och uppåt finns det dock även 2-tums fokuserare. Men vilka fördelar erbjuder 2-tums okular?
En gränslös vy?
Först och främst är dessa okular märkbart större och också något tyngre än sina små 1,25-tums bröder. Den avgörande faktorn är dock den mycket större fältbländaren, som inte begränsar strålarna som i de små okularen, utan tillåter betydligt större synfält. Därför kan du till och med hitta okular som erbjuder mer än 100° synfält. När du observerar genom ett sådant okular ser du inga gränser. Det verkar som om den svarta stjärnhimlen aldrig vill ta slut. Det är bara när du flyttar ögat som du till slut når synfältets kant. En annan fördel med dessa okular är den mycket komfortabla inblicken. Den enorma ögonlinsen erbjuder dig därför en särskilt avslappnad observation.
För vilka objekt passar 2-tums okular?
Generellt är stora brännvidder intressanta för dessa okular, till exempel i området 20–40 mm. På så sätt kan man uppnå små förstoringar och stora synfält med teleskopet. Detta gör okularen särskilt intressanta för deep-sky-observationer.
Så om du observerar svaga galaxer eller utdragna nebulosaobjekt är 2-tumsokularen en verklig fröjd. Men det finns ännu en fördel: sökandet.
Rekommenderade okular
Så hittar du objekt med vidvinkelokularet
Tänk dig att du vill hitta en galax med ditt teleskop. Men trots ditt sökarteleskop är du inte säker på om den verkligen är "inne" än, eftersom du inte kan se den svaga galaxen med blotta ögat. Som tur är har du nu ditt 2-tums vidvinkelokular, som täcker kanske två grader (det är fyra fullmånediametrar) av himlen. Tack vare det stora fältet upptäcker du galaxen direkt i okularet och kan nu ställa in objektet i centrum.
Stora synfält – eller varför de ibland kan leda fel
Det synfält som du kan uppnå med ett okular är en avgörande faktor. Om du tittar på de okular som finns tillgängliga idag hittar du allt från 45° till 110°.
Här menas okularets synfält, alltså den vinkel som kan uppfattas genom respektive okular. Men dessa vida fält kan leda fel. För okularets synfält är inte detsamma som det fält du faktiskt ser på himlen.
Ett mycket viktigt kriterium är nämligen teleskopet. Beroende på förstoringen kommer du att uppnå olika verkliga fält som avviker från de angivna värdena. Om du läser av det skenbara synfältet från okularet kan du relativt enkelt beräkna det faktiska fältet på himlen.
Så hittar du det verkliga synfältet
Förstoringen för okularet på teleskopet
V = teleskopets brännvidd / okularets brännvidd
- Exempel: Du använder ett teleskop med 1 000 mm brännvidd och ett 10 mm okular.
- 1 000 mm / 10 mm = 100x förstoring
Beräkning av det verkliga synfältet:
Verkligt synfält = skenbart synfält / förstoring
- Som exempel tar vi ett Super-Plössl-okular med 52° synfält:
- Verkligt synfält = 52° / 100x = 0,52° = 30 bågminuter
Fältet på himlen skulle alltså nu ha en storlek av 0,5° eller 30 bågminuter.
För jämförelse: Månskivan har en diameter på 30 bågminuter. Här hittar du en tabell med de olika synfälten:
Hur beräknar man det skenbara synfältet för ett okular, om det inte är angivet?
Mät fältbländarens diameter på okularets undersida. För att göra detta, skruva först av instickshylsan, då kan du enkelt bestämma bländarens fria passage. Det andra värdet du behöver är brännvidden, som du hittar på okularet. Med följande inversa tangensfunktion kan du sedan beräkna synfältet:
Skenbart synfält = halva fältbländaren / okularbrännvidden tan-1
Det är inte hela fältbländaren som anges, utan bara hälften.
Resultatet multipliceras sedan med 2.
Exempel
På ett Plössl-okular med 12,5 mm brännvidd mäter jag en fältbländare på 12 mm.
Jag infogar dessa båda uppgifter i formeln, men delar bländarens diameter med 2, så jag får 6 mm.
- 6 mm / 12,5 mm tan-1 = 25,6 x 2 = 51°