Omegon Seastar 7x50: Marinkikare för alla

Marinkikare är populära, och med en 50 mm öppning och 7x förstoring är de även intressanta för naturobservatörer och friluftsentusiaster.

Marinkikare är populära, och med 50 mm öppning och 7x förstoring är de inte bara intressanta för seglare. Många naturobservatörer och friluftsentusiaster föredrar också detta format.

Marinkikare är mycket populära, för med en 50 mm objektivöppning och 7x förstoring tilltalar de inte enbart seglare. Många naturobservatörer och friluftsentusiaster föredrar också detta format. Med en 7 mm utgångspupill ger dessa kikare observatören ljusstarka bilder. Och vem vill inte ha möjligheten att observera även i skymning eller under dåliga ljusförhållanden? Med Omegon Seastar 7x50 kikaren får man en gedigen kikare till ett förmånligt pris. Tillräcklig anledning för vår kund Phillipe Ledermann att ta en närmare titt på denna modell...

Utrustningen

Om du letar efter en pålitlig och fullt utrustad 7x50 marinkikare för max. 2000 kr, finns det inte mycket att välja på. Bortsett från okända exotiska märken känner jag bara till Bresser Nautic, Praktika Marine, Tasco Offshore och Omegon Seastar 7x50.

I leveransen ingår en bärväska, bärremmar, linslock och även en flytrem.

Den gummiarmerade kikaren är dessutom fullt utrustad som standard: en belyst kompass, en retikel med horisontell och vertikal fingradering, en mätring för avståndsbestämning, en stativanslutning och sist men inte minst en tillförlitlig optik, vilket inte alltid är en självklarhet med tanke på priset.

Den väger, när den är redo för användning med en flytrem, ca 1 kg. Den är därmed betydligt lättare än Steiner Navigator (ca 1,35 kg).

Fokuseringen sker dock inte separat för varje okular, som är vanligt med Seastar 7x50 kikare, utan på klassiskt sätt, dvs. centralt med hjälp av ett fokuseringshjul med dioptrijustering på det högra okularet. Detta är en vanlig, så kallad öppen fokusering, dvs. båda okularen glider öppet längs styrstänger, som på Nikon Ocean Pro.

Den inbyggda kompassen

Den analoga kompassen sitter nästan osynligt på den vänstra tuben. Infogningen är exakt. Streckindelningen är 1 grad, textindelningen 10 grader. Streck och text är tjocka men inte för feta, avståndet mellan strecken möjliggör en noggrann avläsning ner till 0,5 grader. Som alla analoga kompasser är det vertikala arbetsområdet (lutning) ca -5° till +10°.

Kompassen är snyggt monterad, klarar sig med lite ljus under dagen, displayen är tillräckligt ljusstark och, om pupillen är korrekt positionerad, lätt att läsa av, ljusstyrkan är jämnt fördelad. Optimal läsbarhet uppnås när kikaren är något uppåtriktad, ca + 3 grader.

Kompassen kan vid behov (på natten) belysas i rött med en knapptryckning.

2 st LR43 / 1,5V batterier behövs för belysningen. Den röda belysningen är mycket ljusstark och sprider sig lite i det nedre siktområdet i mitten av synfältet.

Vid snabba, horisontella svep, till exempel runt 120 grader, uppvisar kompassen en medelhög till låg tröghet. Fluktuationerna är upp till 10–15°, den stabiliseras inom 2 sekunder. Noggrannheten är 0 till 3 grader, beroende på lutning.

Retikeln

Har 14 vertikala och 16 horisontella indelningar, båda numrerade, mycket fina, lättlästa över hela området mot en ljus bakgrund. Mätringen rör sig tillräckligt smidigt.

Flyttestet

Jag utförde ett försiktigt test i handfatet. Kikaren flyter faktiskt, även utan flytrem. Efter en kort nedsänkning på bara 10 cm vattendjup (mindre än en minut) förblev optik och kompass torra, ingen imma på linserna kunde observeras även efter användning med hårtork.

Optisk prestanda

Upplösning, kantskärpa, skärpedjup:

Jag måste erkänna att skärpan hos Omegon Seastars optik imponerade på mig, särskilt med tanke på prisklassen.

För att illustrera detta kunde jag,

• på 15 meters avstånd se en flugas vingar och ben,
• på 70 meters avstånd: enskilda granbarr mot en ljus himmel med perfekt precision,
• på 120 meters avstånd: textur på takpannor, både med och utan mossa,
• på 200 till 400 meters avstånd: enskilda löv

utan att behöva gissa, och detta inte bara i dagsljus utan även cirka 20 minuter efter solnedgång (i juli).

Det som verkligen förvånade mig var att jag inte behövde justera fokus alls för avstånd mellan 50 och nästan 300 meter. Endast vid 400 meter behövde jag justera fokushjulet en aning för skärpa och för att optimera bilden.

Kantskärpan (för båda okular samtidigt) ligger mellan 60 och 80%. Jag skulle beskriva den så här (baserat på radie): överst 70%, till vänster 80%, till höger 60% och nederst 70% (vänstra okularet upp till kompassfältet, högra okularet något mindre). Det viktiga är att skärpan avtar mycket mjukt mot kanterna och är i princip omärklig vid observation.

På natten kan man tydligt se stjärnor som punkter, mycket ljusstarka stjärnor nästan utan haloeffekter, och färgskillnaden mellan blå superstjärnor och röda jättar framträder också tydligt.

Kontrast, ljusstyrka och klarhet

Vid observation av månen framträder ljusa/mörka detaljer i 3D tydligt, till exempel kratrar och berg vid månskivans rand, utan någon större ansträngning och trots den ringa förstoringen. Jag kan knappt se några färgförskjutningar vid kanterna, hur mycket jag än försöker.

Vid kontrasttestet i dagsljus betraktar jag ett filigrant silvertrådsnät i skuggan på ca 50 meters avstånd mot en bakgrund i samma färg (grå med silvernyanser). Ögat kan inte se någonting alls.

Omegon Seastar 7x50 levererade utmärkta resultat. Nästan alla maskor på det mycket tunna stängslet var synliga.

20 minuter efter solnedgång kunde jag fortfarande identifiera ungefär 75% av maskorna, och 30 minuter efter solnedgång cirka 50%. Vid denna tidpunkt blev fina detaljer, som silvermossa på grå stolpar i skugga, osynliga. Trots det var många färgnyanser fortfarande urskiljbara. Gråtonerna började dominera först ungefär 45 minuter efter solnedgång. Rött blev mer brunaktigt, och de gröna nyanserna försvann helt ungefär 60 minuter efter solnedgång.

Jag är förvånad över hur mycket kontrast denna prisvärda kikare levererar även 45 minuter efter solnedgång. För växtligheten verkar det vara tusentals gröngråa nyanser, medan ögat bara ser några hundra. Subjektivt skulle jag säga att prestandan jämfört med det tio gånger dyrare ZEISS Victory 8x56 endast är ungefär 10% sämre. Den största skillnaden mellan de två när de jämförs direkt är ljusstyrkan och synfältets bredd (ZEISS ger en unik, generös panoramavy).

Det är först 45 till 60 minuter efter solnedgången som försprånget till de superdyra referenskikarna blir omisskännligt och allt tydligare, och mörkret lägrar sig över Omegon. Men fram till dess har den kämpat mycket tappert, särskilt med tanke på priset.

Under dagen är skillnaderna i färgåtergivning praktiskt taget osynliga. Omegon levererar kraftfulla, ljusa men ändå nyanserade färger över hela färgspektrumet. Denna briljans i kombination med den utmärkta skärpan resulterar i ett mycket generöst, jämnt ljus och behaglig bild med mycket djup (3D-effekt).

Endast synfältets bredd kunde vara mer generöst. Men det är tillräckligt för att förhindra en tunnelkänsla.

Geometriska förvrängningar:

Som alla kikare går inte heller Omegon fri från avbildningsfel vid horisontella och vertikala linjer, särskilt påtagliga blir dessa vid synfältets kanter. De märks till exempel genom att takkanter i bildens övre delar böjs lätt uppåt vid hörnen, och omvänt i bildens nedre del. Det är inte heller svårt att upptäcka denna böjning eller kuddeffekt genom lämpliga sveprörelser.

Den praktiska betydelsen är dock mindre än den teoretiska, eftersom horisonten och de observerade objekten till havs befinner sig i ett bildområde som är både mycket skarpt och fritt från distorsion.

På inre vattenvägar eller på land är det egentligen inte heller något problem, såvida du inte svänger kikaren häftigt fram och tillbaka flera gånger, vilket inte sker under normala observationer.

Med Omegon Seastar är problemet i själva verket väl avhjälpt, eftersom det optiska området för dessa effekter som sagt börjar ganska långt ut mot kanten, och förvrängningarna visar sig dessutom vara ganska små.

Inblicksbeteende:

Omegon Seastar har mycket generösa okularlinser och en dioptrijustering som enligt min bedömning ligger runt +- 3 dioptrier. Med -3,5 fungerar jag fortfarande bra med kikaren. Det ligger bara runt genomsnittet. Som max. ögonavstånd har jag mätt 72 mm.

Jag noterade inte något anmärkningsvärt med det högra okularet.

Med det vänstra okularet reagerar optiken något mer känsligt när pupillen inte är helt centrerad. Om den avviker några millimeter för mycket åt vänster, uppstår en felaktig avbildning i det nedre högra hörnet.

Även vid en optimal position framstår den svarta kanten som något otydlig. De inre ytorna av tuberna är fullständigt och korrekt svärtade, och interna reflexioner uppstår inte.

Goda resultat kräver en noggrann inställning av ögonavstånd, dioptri och pupillavstånd till okularet. Man bör ta sig tid att hitta den optimala inställningen och komma ihåg eller märka värdena. Det sparar mycket värdefull tid till nästa gång.

Som glasögonbärare uppskattar jag de vikbara ögonmusslorna. Tack vare de mycket stora okularlinserna är begränsningen av synfältet mycket liten. Utan glasögon är inblicken med vikbara ögonmusslor enligt min mening ännu bättre, eftersom bilden omsluter betraktaren bättre och förbättrar den smala inblicken. Risken för skuggning från ögonlocken ökar något.

Justeringen är uppenbarligen så bra att båda ögonen omedelbart ger tydlig och sammanhängande optisk information till hjärnan. Du behöver ingen extra tid för anpassningar. I det ögonblick du tittar genom okularen, har du omedelbart en absolut klar, exakt och strålande bild.

När kikaren är exakt justerad kan du bekvämt observera under längre tid utan ansträngning.

Hanteringen

Å ena sidan blir längre observationer mindre ansträngande på grund av den relativt låga vikten, å andra sidan är kikaren tung nog för att utveckla tillräcklig tröghet under sjögång. 

Kikaren är framtung på grund av sin långa form. Eftersom händerna hålls nära okularen måste man använda handleden för att lyfta framänden något. Om man placerar händerna längre fram (mot objektivet) för att balansera den, är inte belysningsknappen längre inom räckhåll. Men den är mycket lätthanterlig och bilden blir inte skakig vid användning.

Gummibeläggningen är synligt slät, men mycket greppvänlig. Pekfingrarna träffar ett brett, uppruggat område. Det finns inga tumfördjupningar på undersidan och de saknas inte.

Ögonmusslorna av gummi håller hög kvalitet och är mjuka och följsamma. För glasögonbärare eller för rengöring av okularen kan de lätt vikas. Trots den släta ytan tenderar damm, ludd och hudflagor att fästa på silikongummit.

Flytremmen är utrustad med fyra mjuka flytelement och är därför mer följsam och bekväm än de vanliga. Tyget är grovt men mycket mjukt. Detta minskar risken för hudirritation från solbränna och saltvatten avsevärt. Bältet ser kanske billigt ut, men det är tåligt och mycket funktionellt.

Den 35 mm stora fokuseringsratten av gummi är mycket lätt att greppa. Det finns 1 1/2 varv tillgängligt för fokusering. Det verkar som att den nya kikaren behöver "köras in": Trots 22°C knarrar den tyst och du kan höra drivsnäckan suga och flytta smörjfettet, men det avtar långsamt med tiden. Drivhjulet rör sig medelmjukt och jämnt, det ger inte efter.

Närgränsen börjar vid cirka 5 meter, men på grund av dubbelbildeffekten är kikaren optimalt användbar först från cirka 15 meter. Därifrån finns det ungefär 3/4 varv tillgängliga för fokusering till oändlighet. Fokuseringen är extremt bekväm och exakt tack vare den rätta utväxlingen, och framför allt, eftersom fokuseringshjulet är så generöst dimensionerat att det kan användas med största precision utan ansträngning. Dessutom ställer det enorma skärpedjupet inga större krav på fokusering.

Den mycket klassiska, öppna fokuseringen fungerar också utmärkt: Okularen styrs med hög precision på metallhållare längs styrhylsorna utan den minsta risk för snedvridning.

Dioptrijusteringen är medelsvår och perfekt. Mittenaxeln för att justera ögonavståndet är precis så trög som den bör vara och rör sig underbart jämnt, vilket indikerar snäva tillverkningstoleranser.

Sammanfattningsvis gäller följande:

Allt med Omegon Seastar fungerar behagligt diskret och exakt som man förväntar sig av en kvalitetskikare. Användningen är problemfri, och jag tycker också att observationen är avslappnad eftersom båda ögonen förses med bra, tydlig och sammanhängande optisk information. Det finns inget behov av att med stor möda korrigera något eller komponera en helhetsbild från olika, otillräckliga optiska källor.

Pris-prestanda-förhållandet

Det har uppenbarligen hänt mycket de senaste åren, och Omegon Seastar är beviset på det. För bara 4–5 år sedan var man tvungen att räkna med lösa okular, spel i drivlinan, medioker upplösning, dålig kantskärpa, vinjettering, höga tillverkningstoleranser, miserabla tillbehör och dylika plågor när det handlade om billiga kinesisktillverkade kikare.

Nu verkar det som om de optiska fabrikerna, åtminstone delvis, har uppgraderat både maskinellt och personalmässigt och infört kvalitetskontroller. Denna utveckling, i kombination med den artificiellt låga kinesiska valutan, resulterar tydligen i att kvalitets- och prestandaskillnaden mellan nybörjar- och mellanklasskikare har blivit mycket mindre. Undantag finns naturligtvis fortfarande.

Uttrycket "du får vad du betalar för" gäller fortfarande, men spannet för detta påstående har blivit mycket snävare.

Slutsats

För lite drygt 2000 kr får du en fullt utrustad marinkikare med en mycket balanserad optik utan svagheter. Skillnaden jämfört med mycket dyrare kikare ligger inte längre så mycket i den optiska prestandan, utan snarare i det begränsade synfältet och den lägre ljustransmissionen.