Mer än 7500 artiklar i lager klara för leverans
🎄 Retur till 31.01.2025
Din partner inom astronomi
Magasin > Tillämpning > Dittlers fotoworkshop > Fotografering av kometer. Utförande och bildbehandling
Tillämpning

Fotografering av kometer. Utförande och bildbehandling

När kometer närmar sig jorden rör de sig snabbt. För snabbt för astrofotografering? Så här lyckas du ändå ta bra bilder.

Den klara natten den 21 maj 2015 möjliggjorde fotografering av kometen C/2014 Q2 (Lovejoy) när den passerade vid kanten av stjärnhopen NGC188. För denna bild användes en Kowa Telephoto Lens/Scope (brännvidd: 350 mm, F/4) monterad på en Canon 6D (modifierad för Hα) med ett UHC-S-filter. Summabilden skapades från sex exponeringar med en exponeringstid på 450 sekunder vardera (ISO 800; total exponeringstid: 45 minuter). Bilderna bearbetades med DeepSkyStacker och Photoshop; spikes är tillagda enbart av estetiska skäl. U. Dittler Den klara natten den 21 maj 2015 möjliggjorde fotografering av kometen C/2014 Q2 (Lovejoy) när den passerade vid kanten av stjärnhopen NGC188. För denna bild användes en Kowa Telephoto Lens/Scope (brännvidd: 350 mm, F/4) monterad på en Canon 6D (modifierad för Hα) med ett UHC-S-filter. Summabilden skapades från sex exponeringar med en exponeringstid på 450 sekunder vardera (ISO 800; total exponeringstid: 45 minuter). Bilderna bearbetades med DeepSkyStacker och Photoshop; spikes är tillagda enbart av estetiska skäl. U. Dittler

Med ett teleskop och en digital systemkamera för imponerande kometbilder.

Under hösten 2007 dominerade den periodiska kometen 17P/Holmes himlen. Denna svartvita bild visar tydligt kometkärnans distinkta form och storlek och togs den 1 november 2007 med en kyld CCD-kamera kopplad till ett Takahashi FS-102-teleskop. Även om färgbilder som fångar kometens gröna sken är vanliga, framhäver denna svartvita bild på ett särskilt tilltalande sätt kometens karaktär. U. Dittler Under hösten 2007 dominerade den periodiska kometen 17P/Holmes himlen. Denna svartvita bild visar tydligt kometkärnans distinkta form och storlek och togs den 1 november 2007 med en kyld CCD-kamera kopplad till ett Takahashi FS-102-teleskop. Även om färgbilder som fångar kometens gröna sken är vanliga, framhäver denna svartvita bild på ett särskilt tilltalande sätt kometens karaktär. U. Dittler

Kometer utövar en särskild fascination på många amatörastronomer och kan enkelt fotograferas med ett befintligt teleskop och en digital systemkamera. Efter noggranna förberedelser är det så dags att ta steget fullt ut. Du som följer våra tips och råd för nattfotografering, och den efterföljande bildbehandlingen, kan skapa imponerande kometbilder.

Summabild av kometen 103P/Hartley. Vid bildbehandlingen finns det två alternativ: Antingen centrerar du de individuella bilderna på kometen, vilket resulterar i att stjärnorna visas som streck på den sammansatta bilden och dramatiskt framhäver kometens dynamiska förflyttning mot natthimlens bakgrund Summabild av kometen 103P/Hartley. Vid bildbehandlingen finns det två alternativ: Antingen centrerar du de individuella bilderna på kometen, vilket resulterar i att stjärnorna visas som streck på den sammansatta bilden och dramatiskt framhäver kometens dynamiska förflyttning mot natthimlens bakgrund
eller så justerar du exponeringarna efter stjärnorna så att de blir punktformiga, medan komethuvudet blir mindre distinkt. Rådata togs den 11 oktober 2010 med en kyld CCD-kamera av typen SBIG ST-4000XCM på ett Takahashi TOA-130-teleskop. De summerade bilderna består av åtta enskilda exponeringar, var och en med en exponeringstid på 120 sekunder. eller så justerar du exponeringarna efter stjärnorna så att de blir punktformiga, medan komethuvudet blir mindre distinkt. Rådata togs den 11 oktober 2010 med en kyld CCD-kamera av typen SBIG ST-4000XCM på ett Takahashi TOA-130-teleskop. De summerade bilderna består av åtta enskilda exponeringar, var och en med en exponeringstid på 120 sekunder.

I den sista delen av fotoworkshopen (se "Abenteuer Astronomie" nummer 12) beskrivs den utrustning du behöver för att med framgång fotografera kometer – en stabil montering, ett teleskop och en anpassningsbar kamera. Teleskop med kortare brännvidder, under 1 000 mm, i kombination med kylda CCD-kameror eller digitala systemkameror har visat sig vara effektiva. Förutom teknisk utrustning är också noggrann planering nödvändig för att veta vilka kometer som är synliga och när dessa bäst kan observeras.

Kometer i sikte

Kometer upp till den 10:e storleksklassen är vanligen enkla att upptäcka på himlavalvet. Börjar man med att identifiera välkända ljusa stjärnor, utgör specialanpassade sökkartor ett utmärkt hjälpmedel för att gradvis närma sig kometen genom star-hopping. Alternativt kan man, om teleskopet är noggrant kalibrerat eller stationärt, mata in kometens aktuella koordinater direkt i GoTo-monteringens system. Används en kyld CCD-kamera för kometfotografering, kan kometens position på bildsensorn enkelt följas och optimeras på skärmen till den anslutna datorn, speciellt om upplösningen minskas och exponeringstiden förkortas genom att använda ett Binning-läge.

Trots att de flesta DSLR-kamerors skärmar erbjuder mindre kontrast, är deras livevy-läge utmärkt för att noggrant fokusera med hjälp av en ljusstark stjärna – den exakta positionen för kometen på bildsensorn blir dock oftast endast synlig vid tagningen av testbilder. Dessa testbilder behöver endast exponeras tillräckligt länge för att kometens position ska framträda bland de ljusare stjärnorna. Därefter kan livevy-läget återigen användas för att centrera kometen på bildsensorn genom att justera positionen av de ljusare stjärnorna som omger den. Även om exponeringstiderna för kometfotografering vanligtvis är betydligt kortare än de som används för deep-sky-fotografering, nämligen bara några sekunder till några minuter, är det ändå fördelaktigt att använda en autoguider för att garantera en exakt guidning av teleskop-kamera-kombinationen.

På moderna DSLR-kameror kan ISO-värdet för kometfotografering ofta höjas till upp till 2500 ISO utan bekymmer. Detta eftersom störningar som beror på ett ogynnsamt signal-till-brusförhållande kan reduceras genom efterföljande bildsammanslagning och användning av mörkbilder. En titt på histogrammet under enskilda exponeringar kan hjälpa till att fånga så många detaljer som möjligt av kometens huvud och svans utan att riskera att viktiga detaljer går förlorade genom överexponering.

Beroende på observationsplats och förhållanden kan det vara lämpligt att använda UHC-E- eller CLS-filter för att minska påverkan från ljusföroreningar. Ett [OIII]-filter kan även vara till nytta för att framhäva en komets gassvans. När ett tillräckligt antal – säg 12 till 18 – optimalt exponerade bilder av kometen har samlats in (kom ihåg att ta mörkbilder!), öppnar sig två spännande möjligheter vid bildbehandlingen.

En särskild utmaning när man fotograferar kometer är att få kometens svans att synas. På denna bild från den 7 februari 2015 framträder komet C/2014 Q2 (Lovejoy) med sin diskreta svans. Fotografiet togs med en Canon DSLR monterad på ett Takahashi FS-60-teleskop (brännvidd: 355 mm; f/5,9). Summabilden är ett resultat av en addition av fem bilder, var och en med en exponeringstid på 120 sekunder. U. Dittler En särskild utmaning när man fotograferar kometer är att få kometens svans att synas. På denna bild från den 7 februari 2015 framträder komet C/2014 Q2 (Lovejoy) med sin diskreta svans. Fotografiet togs med en Canon DSLR monterad på ett Takahashi FS-60-teleskop (brännvidd: 355 mm; f/5,9). Summabilden är ett resultat av en addition av fem bilder, var och en med en exponeringstid på 120 sekunder. U. Dittler

Två alternativ för bildbehandling

Många kometer rör sig snabbare på himlen när de är nära jorden än man först kan tro – vilket leder till två olika metoder för bildbearbetningen: Å ena sidan kan enskilda foton från kometfotografering läggas ovanpå varandra på traditionellt vis – antingen manuellt i Photoshop eller automatiserat i DeepSkyStacker – till en summerad bild. Denna metod innebär att bilderna justeras i förhållande till stjärnorna i närheten av kometen, vilket resulterar i att kometens huvud visas som något rörligt och därmed mindre tydligt avgränsat i summabilden. Alternativt kan varje enskilt foto centreras och justeras i förhållande till kometens huvud, så att det framstår skarpt och väl avgränsat. Med denna metod framträder stjärnorna i den slutliga bilden som streck, vilket effektfullt illustrerar kometens dynamiska rörelse över himlen.

Författare: Ullrich Dittler / Licens: Oculum-Verlag GmbH