Stjärnspår på himlavalvet
Varför inte utnyttja stjärnhimmelns rotation? Bilder med stjärnspår är imponerande och perfekta för nybörjaren
Hur du tar imponerande fotografier med stjärnspår
Att visualisera stjärnornas vandring på himlen som stjärnspår (startrails) fascinerar. När även polstjärnan är med i bilden blir rotationen runt himmelspolen imponerande tydlig. Och det bästa av allt – den tekniska insatsen för att skapa stjärnspårbilder är låg.
Grundprincipen för att skapa stjärnspårbilder är ganska enkel. Du tar kontinuerligt bilder av ett specifikt område på himlen, vilket fångar stjärnornas rörelse över tiden. Genom digital bildbehandling kan du sedan addera dessa bilder. Detta möjliggör en total exponeringstid som sträcker sig över flera timmar, utan de nackdelar som en enskild flera timmar lång exponering skulle medföra.
Nödvändig utrustning
När du börjar med att fotografera stjärnspår behöver du ett tillräckligt stabilt och säkert stativ, en kamera och en fjärrutlösare. Kameran bör ha en vidvinkeloptik för att kunna avbilda en så stor del av himlen som möjligt och därmed fånga ett stort fält av rörliga stjärnor. Det är också nödvändigt att kunna ställa in exponeringstiden manuellt. Dessutom bör du kunna ansluta en fjärrutlösare för att aktivera kameran utan vibrationer. Digitala systemkameror med ljusstarka vidvinkelobjektiv (med brännvidder mellan 20 och 35 mm) och manuella exponeringsinställningar är mycket lämpliga för att skapa stjärnspårbilder.
Val av motiv
Eftersom de fotograferade stjärnbilderna ofta inte längre går att urskilja på de färdiga stjärnspårbilderna spelar det mindre roll vilken del av himlen som fångas. Viktigare för kamerans inriktning är om du endast vill framhäva stjärnornas vandring oberoende av landskapet, eller om delar av landskapet ska ge djup åt bildens förgrund. Insprängda element som byggnader, markanta landskapsdrag eller träd kan addera intresse och dynamik till bilden. Det är dock klokt att undvika flaggor eller växter som kan röra sig i vinden under exponeringen. Om himmelspolen är inom bildens räckvidd, kommer stjärnspåren att kretsa kring den i den slutgiltiga bilden.
Nattlig fotopraxis
Stjärnspårsbilder bör tas under nätter nära nymåne, så att inte svaga stjärnor försvinner eller dränks av det starka månljuset. För att bestämma exponeringstiden är testbilder och en titt på deras histogram nödvändiga. Ingen del av bilden bör vara över- eller underexponerad. Känsligheten (kanske 400 eller 800 ISO) och exponeringstiderna bör väljas så att så många stjärnor som möjligt syns. Antalet bilder som ska tas begränsas i praktiken endast av kamerans minneskapacitet och batteri.
Innan du startar bildserien bör du försäkra dig om att kamerans automatiska vitbalans, autofokus och bildstabilisator är avstängda och att du valt JPG- eller RAW-formatet för filerna (notera att lagring av de större RAW-filerna tar längre tid, vilket ökar tidsintervallen mellan bilderna – och därmed skapar större luckor i stjärnspåren). Den inbyggda brusreduceringen i kameran bör också vara avstängd. Eftersom autofokus ofta inte fungerar är manuell fokusering nödvändig; här hjälper den förstorade visningen av livebilden på kamerans skärm.
Bildbehandling
Bearbetningen av de enskilda nattbilderna till en stjärnspårbild kan i princip göras manuellt med vilket bildbehandlingsprogram som helst. Att använda ett program som är specialiserat för denna uppgift, till exempel det kostnadsfria Startrails för Windows eller StartStaX för Mac, är dock mycket enklare än manuell bearbetning.
Författare: Ullrich Dittler / Licens: Oculum-Verlag GmbH