Fotografering med webbkamera

Miniguiden till vackra planetfoton: Vad du absolut måste tänka på.

Med de tidigare beskrivna kamerorna är det möjligt att ta individuella planetfoton. Här är du alltid beroende av ögonblicket. Om luften är orolig och turbulent blir planetfotot ganska suddigt och detaljfattigt. Det kan krävas mycket tålamod för att få någorlunda skarpa bilder.

Att fotografera med hjälp av en webbkamera kräver en helt annan teknik. Denna metod har revolutionerat planetfotograferingen under de senaste åren. Amatörer har nämligen kunnat få fram planetbilder med en skärpa som man tidigare bara kunde drömma om. Det låter kanske lite överdrivet, men det är det absolut inte.

Till skillnad från "vanliga" kameror har en webbkamera möjlighet att ta hela bildserier av planeter. Genom hög känslighet och korta exponeringstider kan man få hundratals bilder av en planet på mycket kort tid. Det fina är att man inte behöver förlita sig på ett kort ögonblick när luften är särskilt lugn.

När du påbörjar en bildserie kommer det alltid att finnas stunder med både mer och mindre turbulent luft som skoningslöst kommer att synas på bilden, även på webbkamerabilden. Hur löser man det, kanske du undrar? Svaret är enkelt. Med hjälp av speciella datorprogram kan du automatiskt välja ut de bra bilderna som sedan summeras till en sammanfattande bild. De dåliga bilderna används inte alls. På så sätt kan du skapa skarpa bilder. Genom ytterligare bildbehandling med lämpliga filter kan du förvandla en vanlig bild till en verkligt skarp bild.

En webbkamera har dock ingen integrerad skärm, så du behöver alltid en bärbar dator som du kan placera bredvid teleskopet. Kameran kan sedan anslutas via en USB-port. Via den bärbara datorn ställer du sedan in exponeringstider och andra värden. På skärmen har du en livebild, som vanligtvis är ganska oskarp. Men efter att du har justerat fokus mycket noggrant kan du börja bildtagningen.

Men exakt hur fungerar detta? Först och främst rekommenderas att du skaffar en motor till din parallaktiska montering. Utan en guidningsmotor fungerar det inte, eftersom du inte kommer att kunna hålla kvar planeten i synfältet. När du har hittat planeten med okularet och centrerat den exakt i mitten kan du ansluta kameran till teleskopet.

Detta görs genom att skruva av det lilla objektivet och ersätta det med en speciell 1,25-tumsadapter, som sedan passar in i fokuseraren på ditt teleskop. Innan du sätter i adaptern kommer du att lägga märke till den lilla bildsensorn.

Beroende på hur lång brännvidd ditt teleskop har, kommer du att kunna se en mer eller mindre stor planet på skärmen. I regel räcker teleskopets primära brännvidd inte riktigt till för att fotografera planeten i stor skala. Därför används vanligtvis barlowlinser på 2x, 3x eller till och med 5x för att förlänga brännvidden till några meter.

Men ju större den effektiva brännvidden blir, desto mindre blir bildfältet, vilket kräver större precision när du riktar in planeten. För planetfotografering rekommenderas öppningsförhållanden mellan f/20 och f/30. För en Schmidt-Cassegrain med f/10 räcker det med en 2x eller 3x Barlow. För snabba Newton-system kan det vara klokt att införskaffa en 5x barlow, eller att förlänga barlowen bakåt med ett förlängningsrör för att ytterligare öka den effektiva brännvidden genom projektionsavståndet.

När du har centrerat planeten i okularet bör du använda okularet tillsammans med Barlowlinsen. Centrera därefter skivan exakt i mitten. Nu kan du koppla ihop kameran med Barlowlinsen. Om du nu tittar på bildskärmen bör planetskivan synas någonstans, även om den ännu inte är i fokus. Därför kommer du förmodligen att se en suddig fläck. Nu bör du fokusera mycket noggrant. Skivan kommer att bli mindre. Fortsätt att fokusera tills du bedömer att planeten är skarpt avbildad. Ett optimalt hjälpmedel för fokusering är en fokusmotor. Då behöver du inte röra vid teleskopet och planeten kommer inte att svaja så vilt eftersom teleskopet inte vibrerar av beröring.

Med hjälp av handboxen till din guidning förs planeten till mitten av livebilden. Kör med mycket låg hastighet när du gör detta. Efter att de nödvändiga inställningarna har gjorts i programmet kan fotograferingen påbörjas. Ofta kan man faktiskt spela in filmer på flera minuter, som kan sparas som en filmfil. Hänsyn måste dock tas till objektets rotation. Med Jupiter är inspelningstiden begränsad till några minuter innan rotationen blir märkbar. Men webbkameran kan redan på två minuter spela in mer än 2000 råbilder, vilket oftast är fullt tillräckligt.

Alltid när linser är placerade i strålgången bör ett IR-filter användas. Detta garanterar en skarp, ostörd bild av planeten i det synliga spektralområdet. Men så snart ett CCD-chip används, som i en webbkamera, avbildas även det osynliga och ofokuserade ljuset, eftersom chipet är känsligt även i detta område.

Efter fotograferingen har du tillräckligt med tid under dagen för att redigera bilderna.

En astroplanet-webbkamera är det enklaste och billigaste sättet att få till sin första lyckade astrobild. Visst finns det en inlärningstid, men på Internet hittar du många gratisprogram med lämpliga instruktioner.

Webbkameror gör det möjligt att ta ganska bra bilder av ljusstarka astroobjekt. Den bästa standardprogramvaran för astrotillämpningar med webbkameror är förmodligen GIOTTO av Georg Ditie. På silvia-kowollik.de finns en kort handledning till detta program. Med GIOTTO digitaliseras och överlagras hundratals bilder från videoflödet.

Detta filtrerar i stort sett bort allt brus. Korrelationen sker automatiskt. Dessutom kan inställningarna ändras så att endast en viss procentandel av de bästa bilderna används. GIOTTO erbjuder också omfattande skärpningsalgoritmer som är speciellt anpassade för astronomiska tillämpningar.