Algol – "Djävulsstjärnan" i Perseus

Berömd förmörkelsevariabel stjärna vars ljusstyrka varierar med mer än en hel magnitudklass på knappt tre dagar.

De som ännu inte stått öga mot öga med en variabel stjärna bör använda de kommande nätterna för att övertyga sig om hur fascinerande denna stjärnkategori är. För i stjärnbilden Perseus kan man beundra Algol (β Persei), ett särskilt framträdande exempel på en så kallad förmörkelsevariabel stjärna, vars ljusvariationer sker med korta intervaller och därför kan observeras mycket väl även från en ljus stadshimmel.

Algol har en normal ljusstyrka på 2,1 i magnitud och är tydligt synlig som den näst ljusstarkaste stjärnan i Perseus (efter Mirphak eller α Persei). Det är ett dubbelstjärnesystem med mycket närliggande stjärnor där det sker en märkbar ljusförlust när den svagare komponenten passerar framför den ljusare. För observatörer är detta särskilt gynnsamt: Ljuskurvan når sitt minimum regelbundet varannan dag eller efter 20 timmar, 48 minuter och 56 sekunder. Med en magnitud på 3,4 blir detta också mycket tydligt. Den "mörka" fasen av passagen varar i ungefär tio timmar, så att även otåliga stadsastronomer har gott om tid att öva på att uppskatta magnituden hos en stjärna.

Vid denna beräkning är det bra att använda jämförelsestjärnor som är ungefär lika ljusstarka som Algol vid tidpunkten för dess minimum. Stjärnan ρ Persei, som ligger bara två grader söderut, är med sina 3,4 i magnitud särskilt lämplig som jämförelsestjärna. Den som söker en jämförelsestjärna för maximum behöver röra sig lite längre västerut till γ Andromedae (2,2 i magnitud).

Författare: Karl-Peter Julius / Licens: Oculum-Verlag GmbH