Blek jätte

På jakt efter klotformiga stjärnhopar i Herkules: Förutom huvudattraktionen M 13 finns även den imponerande M 92 och NGC 6229 att skåda.

Även om sagofiguren Herkules var känd för sin styrka, förblir hans himmelska motsvarighet ganska oansenlig. Trots den stora ytan som stjärnbilden täcker, är det bara dess trapetsformade centrum som fångar ögat. Lyckligtvis ligger några av stationerna på vår rundtur i dess närhet.

Messier 13, "Herkuleshopen", är kanske den mest populära klotformiga stjärnhopen på norra stjärnhimlen. Den syns med blotta ögat, och är lätt att hitta bland de västra stjärnorna i den trapetsformade delen. I kikare framstår den som en tydligt avgränsad rund fläck. Tyvärr räcker inte förstoringen till för att urskilja enskilda stjärnor, men vid 10x förstoring verkar den lite kornig längs kanten.

M 13 överglänser Messier 92, en klotformig stjärnhop som under exceptionella förhållanden kan upptäckas med blotta ögat. Den är också svår att hitta mellan stjärnorna π och τ Herculi, eftersom den vid 8x förstoring är mycket ljusstark men fortfarande punktlik. Först vid 10x förstoring framträder den som tydligt tvådimensionell, även om den är mycket mindre än M 13.

Förutom de två Messierobjekten finns det i Herkules ännu en klotformig stjärnhop som kan ses med större kikare, såsom en 10x50, även om den är ganska svår att upptäcka: NGC 6229. Högt upp i stjärnbildens norra del, mellan stjärnorna 42 och 52 Herculi, kan man skymta en svagt lysande stjärna som vid närmare granskning verkar lite fransig. Ett par ljusstarka stjärnor väster om den underlättar vid lokaliseringen.

Det finns objekt som kanske inte imponerar vid första anblicken men som ändå är unika. Den öppna stjärnhopen Dolidze-Dzimselejsvili 5 är en av dessa, inte minst på grund av sitt namn. Katalogen från de två georgiska astronomerna listar elva stjärnhopar, alla i en upplösningsfas, vilket gör dem mindre attraktiva som observationsmål. Detta gäller också DoDz5, som man finner mitt emellan stjärnorna η och 25 Herculi. Intressant nog återfinns även M13 inom samma synfält om man använder en kikare. Med hjälp av indirekt seende kan man se en grupp svaga stjärnor inom en radie av ungefär 20 bågminuter, där ett par ljusstarkare stjärnor sticker ut. Visst, det är inte det lättaste objektet att observera, men det är exotiskt och definitivt ett objekt för oss kikarentusiaster.

Författare: Kay Hempel / Licens: Oculum-Verlag GmbH