Ormbärarens skattkammare

Förutom många klotformiga stjärnhopar från Messierkatalogen har stjärnbilden också ett antal vackra öppna stjärnhopar som passar för kikarobservation.

Den vidsträckta stjärnbilden Ophiuchus, eller Ormbäraren, är framför allt känd för sina klotformiga stjärnhopar ur Messierkatalogen. Men längs dess östra kant finns en rad juveler för dig som observerar med kikare. Inte oväntat, då denna del av stjärnbilden skär genom Vintergatans skimrande band.

I Ophiuchus nordöstra utkant finner vi den framträdande öppna stjärnhopen NGC 6633. I frånvaro av närliggande ljusstarka stjärnor börjar man med star-hopping från θ Serpentis. En förflyttning på cirka 7,5° nordväst leder efter 4,5° till den öppna stjärnhopen IC 4756, belägen inom stjärnbilden Serpens. IC 4756 utmärker sig med fem stjärnor av sjätte magnituden, organiserade i en trapets, mellan vilka ett flertal svagare stjärnor befinner sig. I kontrast framstår NGC 6633 som tätare, med omkring 30 stjärnor av 7:e till 9:e magnituden inom 0,5°, där hopen har en lätt avlång form.

Om du fortsätter rörelsen mellan de två stjärnhoparna cirka 4,5° västerut, kommer du till en grupp om fyra stjärnor av sjunde magnituden som ligger i ett zickzack-mönster. Exakt 1° öster om denna grupp lyser en svag punkt av åttonde magnituden. Bara en annan vanlig stjärna? Nej, det är faktiskt den planetariska nebulosan NGC 6572. På grund av dammskivans ringa storlek får man inget tvådimensionellt intryck i kikaren, men om man tittar noga kan man möjligen urskilja dess gröna färg.

Börjar vi från Cebalrai eller β Oph och rör oss bara 1 till 2° norrut, stöter vi på en annan stor öppen stjärnhop: IC 4665. Även med en liten kikare kan du räkna upp till 25 stjärnor på en yta av ungefär en kvadratgrad, och det finns ett område som är ungefär lika stort som fullmånen där stjärnorna är tätare samlade.

Om du fortsätter norrut från IC 4665 mot Ormbärarens huvudstjärna, Rasalhague eller α Oph, möter du på halva vägen den ljusstarkaste stjärnan på hela sträckan, nämligen 53 Oph som är en stjärna av 6:e magnituden. Söder om denna finns en svagare följeslagare på 41 bågsekunders avstånd, som blir synlig vid närmare observation. Du har stor hjälp av ett stativ eller av att åtminstone stödja armarna mot en stolsrygg eller ett biltak när du försöker upptäcka den. Efter att ha nått dessa destinationer bör du definitivt inte glömma din kikare, eftersom Ormbäraren har många fler fantastiska objekt att erbjuda för mindre optik.

Författare: Kay Hempel / Licens: Oculum-Verlag GmbH