I norra delen av Svanen

Jämte den fullmånestora stjärnhopen M 39 lockar Nordamerikanebulosan, även om den endast kan upptäckas på en mörk himmel.

I stjärnbilden Svanen finns så många intressanta objekt för kikare att det skulle räcka för flera dagars utforskning. Det kanske mest varierade området ligger i norr, i närheten av svansstjärnan Deneb.

Ungefär 9° nordväst om Deneb, mellan 63 Cyg och π2 Cyg, båda av 4:e magnituden, hittar du M 39 – en framträdande öppen stjärnhop ungefär lika stor som fullmånen, och vars triangulära form avslöjas redan i en mindre kikare. Beroende på optikens storlek och observationsförhållandena kan upp till två dussin stjärnor ses. Endast 3° öster om M 39, alltså ungefär ett halvt synfält bort, kan du under goda förhållanden upptäcka en av de mest fascinerande mörka nebulosorna: Barnard (B) 168. Med sin längd på ungefär 1,5° är den tubformade formationen, som påminner om en mörk cigarr, även ett perfekt objekt för kikare. Den kommer till sin rätt enbart tack vare den stjärnrika omgivningen.

Om vi åter utgår från Deneb, men rör oss i sydostlig riktning, hittar vi en annan fängslande gasnebulosa som ligger mellan 57 Cyg och ξ Cyg: Nordamerikanebulosan NGC 7000. Till skillnad från Barnard 168 slukar dess gas inte ljuset från bakomliggande stjärnor, utan joniseras av dessa. Precis som med Barnard 168, är en mörk himmel till stor hjälp för att spåra upp NGC 7000, indirekt seende och undvikande av ströljus gör resten.

Ett utmärkt hjälpmedel för att hitta NGC 7000 är ett litet stjärnmönster som påminner om stjärnbilden Orion, ungefär 1° sydost om 57 Cyg. Det är dock bara 0,5° stort, och består av stjärnor mellan magnitud 7 m och 9 m. Denna Mini-Orion kallas i vissa kataloger också för "Leiter 9", på tyska. Dock tillhör dess stjärnor endast skenbart varandra. Den ligger – i förhållande till Nordamerikanebulosan – i "Mexikanska golfen", i ett område med lite nebulositet. Strax österut bör den ljusaste delen av NGC 7000, "Centralamerika", nu bli synlig. Runt omkring nebulosan finns en rad andra stjärnhopar och mörka nebulosor som kanske inte är lika framträdande för kikarobservatörer, men som inbjuder till ytterligare utforskning av denna del av himlen.

Författare: Kay Hempel / Licens: Oculum-Verlag GmbH