Pegasus vidsträckta tomhet

Förutom den klotformiga stjärnhopen Messier 15 har den stora Pegasus några stjärnmönster och dubbelstjärnor för kikare att bjuda på.

Trots att det är en av de största stjärnbilderna till ytan, erbjuder Pegasus få intressanta objekt för kikaren. Här gäller det att tänja på gränser och bryta vanor.

I Pegasus vidsträckta områden har ett enda Messierobjekt gömt sig: klotformiga stjärnhopen M 15, lätt att hitta genom att följa linjen mellan θ och ε Pegasi, vars förlängning mot nordväst, efter 4°, leder oss direkt till en liten ljus och rund dimmig fläck. Denna är omgiven av en stjärna med magnitud 6 som befinner sig 0,5° österut samt en stjärna med magnitud 7,6 direkt norrut. 

Inte långt därifrån, men redan bortom stjärnbildsgränsen till Vattumannen, lyser den himmelska brodern till M 15, den klotformiga stjärnhopen M 2. Denna skiljer sig knappt från den förstnämnda, men en närmare jämförelse avslöjar en något lägre ljusstyrka och en svagt oval form. M 2 befinner sig nästan 5° norr om β Aquarii.

Den vetenskapliga astronomin har alltid varit på jakt efter verkliga objekt, det vill säga sådana som existerar som fysiska enheter – det fanns ingen plats för vackert eller udda formade stjärnmönster. Men varför inte ge fantasin fritt spelrum för en gångs skull? De stjärnbilder vi känner till idag har ju trots allt uppstått på detta sätt.

Om man till exempel panorerar från α till β Pegasi ser man efter två tredjedelar av vägen en cirka 1° stor struktur som omedelbart påminner om stjärnbilden Delfinen. Sex stjärnor med en ljusstyrka mellan 6,8 och 8,1 bildar en miniatyrkopia av detta himmelska havsdäggdjur, som katalogiserades som stjärnmönster Patchick 100 efter dess upptäckare.

Det är lika bra att säga som det är, dubbelstjärnor observerar man vid maximal förstoring i ett apokromatiskt teleskop – och inte vid 8-faldig förstoring med en handhållen kikare! Men varför är det så? Många av dessa tvillingsolar går att hitta även med kikare – och vill du undvika skakningar och fullt utnyttja optikens kapacitet, kan du gärna använda ett stativ eller placera kikaren mot biltaket. 

Detta öppnar upp för många pärlor inom denna objektkategori, och det finns även några i Pegasus. Som exempel kan vi nämna ε Pegasi, även känd som Enif, som används som en referensstjärna för M 15. Vid dess huvudstjärna av magnitud 2 kan man tydligt se en svagare följeslagare ungefär två bågminuter riktning nordväst.

Författare: Kay Hempel / Licens: Oculum-Verlag GmbH