Orion

Den vackraste vinterstjärnbilden, enastående, omisskännlig och hem för Orionnebulosan – det mest imponerande deep-sky-objektet överhuvudtaget. 

Orion är utan tvekan den vackraste vinterkonstellationen och räknas till de mest kända stjärnbilderna på natthimlen. Tack vare en mängd ljusa stjärnor och deras minnesvärda arrangemang är Orion lätt igenkännbar även för lekmän. Bildframställningar visar en upprättstående eller knäböjande man, där hörnstjärnorna representerar axlarna och fötterna, och en stjärntrio som bildar hans bälte – Orionbältet.

De två ljusaste stjärnorna utgör vänster axel (Betelgeuse) samt höger fot (Rigel). Båda dessa stjärnor är superjättar med helt olika temperaturer, vilket avslöjas av deras färger: Medan Betelgeuse (omkring 3 300°C) utmärker sig genom sin orangea färg, strålar Rigel (runt 11 700°C) i en blåvit färgton. Benämningen röd superjätte kan man verkligen ta bokstavligt när det gäller Betelgeuse: Med en storlek av mer än 800 gånger vår sols diameter är Orions axelstjärna den största stjärnan du kan se med blotta ögat.

Då stjärnbilden Orion är belägen vid himmelsekvatorn, kan den beskådas från nästan varje punkt på jorden. Det är anledningen till att det existerar legender, myter och tolkningar om Orion från varje bebodd kontinent. Orion är emellertid mest känd som den himmelske jägaren, beväpnad med sköld och klubba, beredd att utmana tjuren (Taurus) som befinner sig direkt nordväst om honom på himlavalvet. Stjärnbilderna Stora och Lilla hunden tjänar som hans jakthundar och fulländar scenen.

I grekisk mytologi var Orion son till Poseidon och en stark men övermodig jägare. Han skröt till och med inför jaktgudinnan Artemis om att han kunde döda vilket djur som helst. Slutligen var det en liten skorpion som dödade posören själv genom ett stick i hälen. Dessa två antagonister placerades sedan på motsatta sidor bland stjärnorna så att de aldrig skulle mötas på himlen. Så, den giftiga skorpionen framträder i öst när bilden av den mäktige jägaren sjunker i väst.

I vinterns mest imponerande stjärnbild finns för många den vackraste gasnebulosan på natthimlen: den berömda Orionnebulosan (M 42). Denna stjärnbildningsregion kan ses med blotta ögat som en diffus fläck under Orions bälte. Med ett litet teleskop kan man se en fyrhörning av stjärnor som kallas Trapetset, i den ljusaste delen av nebulosan. Reflexionsnebulosan M 78 och NGC 2024 är också lämpliga mål för ett mindre instrument.

Författare: Nico Schmidt / Licens: Oculum-Verlag GmbH