Messier 71, den lösa klotformiga stjärnhopen

Denna klotformiga stjärnhop i stjärnbilden Räven kan också ses som en öppen stjärnhop – ett vackert mål inbäddat i Vintergatan.

Strax nedanför den framträdande sommarstjärnbilden Svanen ligger den vackra lilla stjärnbilden Pilen (latin Sagitta), med den klotformiga stjärnhopen Messier 71. För att hitta stjärnhopen placeras sökaren antingen mitt emellan stjärnorna γ och δ Sge, eller så går man från den centrala stjärnan δ Sge, 1,2° åt öster, till en stjärnkedja med en stjärna av 6:e magnituden. Den klotformiga stjärnhopen M 71 ligger cirka 15 bågminuter öster om stjärnkedjan.

Den schweiziske matematikern och astronomen Philippe Loys de Chéseaux upptäckte den klotformiga stjärnhopen 1746. Pierre Méchain upptäckte den oberoende av detta den 28 juni 1780, och den 4 oktober 1780 inkluderades den i Messiers katalog.

Messier 71 har en utbredning på 37 ljusår och ligger cirka 13 000 ljusår från oss. För att vara en klotformig stjärnhop ser den ovanligt lös och gles ut, vilket gjorde att dess klassificering var oklar under lång tid. Dess sammansättning liknar mer en öppen stjärnhop, och den är inte ett typiskt klotformat objekt i Vintergatans halo. På grund av dess ålder på tolv miljarder år och den låga förekomsten av element tyngre än helium (metallicitet) valde man dock att beteckna den som en klotformig stjärnhop.

Redan i en 50 mm kikare under en klar landsbygdshimmel framträder Messier 71 som en liten dimmig nebulös fläck inbäddad i sommarens Vintergata. Med ett teleskop med 10 cm öppning träder de första stjärnorna i hopen fram. Med 20 cm öppning ser den ojämnt gles ut och blir inte mycket tätare mot mitten.

Vid 30 cm öppning avtecknar sig en pilformig struktur i hopens centrum. Denna klotformiga stjärnhop framstår därför inte som rund, utan mer triangulär och fläktlik. Dess spets pekar mot sydväst. Ju större förstoring, desto färre stjärnor tycks hopen innehålla, och den ljusnar endast marginellt mot centrum. Minst 150 separata stjärnor blir synliga, och dessa smälter samman med bakgrunden av Vintergatan.

Den mest imponerande vyn upplevs med en förstoring på mellan 50 och 100x. Under en mörk landsbygdshimmel och med god seeing kan det vara värt att testa ännu större förstoringar.

Astrofotografer kan avbilda Messier 71 med ett 500 mm teleobjektiv, tack vare att denna klotformiga stjärnhop är relativt gles och utan en tydlig central stjärnkoncentration. För att verkligen göra intryck behövs dock längre brännvidder, från 3 000 mm, kombinerat med en längre exponeringstid. Detta framhäver även hopens många röda stjärnor och dess distinkta klotformiga egenskaper.

Författare: Michael Feiler / Licens: Oculum-Verlag GmbH