Rörnebulosan

Om du vill observera den imponerande mörka nebulosan i Ormbäraren är en mörk himmel viktigare än ett teleskop.

Ormbäraren (Ophiuchus) är en vidsträckt, ringformad stjärnbild, vilket gör det utmanande att urskilja den mellan Herkules och Skorpionen. I den västra delen löper vintergatans band och i den södra delen finns en stjärnbildande region med många nebulosor.

En av de mest imponerande mörka nebulosorna i Ormbäraren är Rörnebulosan (engelska: Pipe Nebula). Den har sitt namn efter de svarta stoftmolnen som liknar en rykande pipa. Den består av flera mörka nebulosor med katalognumren Barnard 59/65–67/77–78. Flera mörka nebulosor har fått sina namn från den amerikanske astronomen Edward Emerson Barnard, då han var den första som grundligt dokumenterade denna typ av objekt.

Trots att många mörka nebulosor kan skådas med enkla optiska medel, som med blotta ögat eller en kikare, ställer de höga krav på himmelsförhållandena och den använda optiken. En mörk himmel med hög gränsmagnitud är att föredra, liksom optik med största möjliga utgångspupill och synfält.

Rörnebulosan är ett omfattande mörkt nebulosakomplex som sträcker sig över 6,5°×4,5° på himlen. Med ett avstånd på cirka 500 ljusår är den vår närmaste mörka nebulosa, placerad framför Vintergatans centrum. Detta gör att den skymmer ljuset från stjärnorna bakom. Tidigare trodde astronomer att sådana regioner saknade stjärnor. Det var först senare som man insåg de täta interstellära stoftmolnens skymmande verkan. På detta vis skapar Rörnebulosans mörka kontur en skarp kontrast mot den ljusare stjärnbakgrunden. Dessa stoft- och molekylmoln tjänar som födelseplatser för nya stjärnor.

För att hitta den ska du sikta på stjärnan θ Ophiuchi, eftersom Rörnebulosan ligger direkt under den. Piphuvudet består av Barnard 77 och 78, den västvända pipstammen av Barnard 65, 66, 67. Pipmunstycket markeras av Barnard 59.

Rörnebulosan kan urskiljas med blotta ögat. På grund av den låga positionen på himlen är dock en klar och mörk landsbygdshimmel nödvändig. En 10×50 kikare erbjuder en härlig vy med många detaljer, särskilt vid pipans huvud, som sticker ut från omgivningen i öster. För pipstammen rekommenderas en större kikare. För munstycket, som ligger ca 1° söder om den klotformiga stjärnhopen NGC 6293, behöver du en högre förstoring.

Du har ännu bättre observationsförhållanden i Medelhavsområdet när Rörnebulosan stiger upp ur horisontens dis. Då är Rörnebulosan ett av de mest slående mörka molnen du kan se med blotta ögat. Det är en obeskrivlig upplevelse att skanna dess rökmoln under en mörk himmel, med en ljusstark kikare eller ett vidvinkelteleskop.

Författare: Michael Feiler / Licens: Oculum-Verlag GmbH