Spiralgalaxen NGC 772

Dubbelt så stor som vår Vintergata och med en interagerande följeslagare, inbjuder denna spiral i Väduren till utforskning med teleskop.

På hösthimlen, väster om den iögonfallande stjärnbilden Pegasus (Den stora kvadraten), hittar man den lilla stjärnbilden Väduren (Aries). De ljusare stjärnorna α (Hamal), β (Sheratan) ligger 6° från varandra och bildar tillsammans med den svagare dubbelstjärnan γ (Mesarthim) en böjd linje. Mellan 2 000 f.Kr. och 100 f.Kr. markerade Hamal punkten för vårdagjämningen. Den har sedan dess, på grund av jordaxelns precessionsrörelse, flyttat vidare till stjärnbilden Fiskarna. Väduren är också en av de tolv stjärnbilderna i den antika zodiaken som på grund av dess närhet till ekliptikan ofta besöks av objekt från solsystemet. Stjärnbilden innehåller inga Messier-objekt, men ett litet antal intressanta deep-sky-objekt. Ett av dessa är spiralgalaxen NGC 772.

NGC 772 upptäcktes den 29 november 1785 av den tysk-engelske astronomen Friedrich Wilhelm Herschel. Den ligger på ett avstånd av cirka 115 miljoner ljusår och har en skenbar magnitud på 10,3. Den har en diameter på ungefär 240 000 ljusår och breder ut sig över cirka 7,4×4,9 bågminuter på himlen. Det gör att denna galax nästan är dubbelt så stor som vår Vintergata.

Galaxens grundform är oval. Den innehåller dock en dominerande spiralarm med ljusa stjärnbildningsområden, som på grund av interaktioner med den ljusstarkaste följeslagargalaxen NGC 770, deformeras och ger oss en övergripande vy som liknar en apostrof. NGC 770 upptäcktes den 3 november 1855 av Lord Rosses assistent R. J. Mitchell med Leviathan-teleskopet och ligger på ett avstånd av 3,5 bågminuter eller 108 000 ljusår från NGC 772. Båda galaxerna är tillsammans listade i "Atlas of Peculiar Galaxies" (Atlas över märkliga galaxer) under nummer Arp 78.

För att lokalisera NGC 772 är det bäst att sikta på stjärnan γ Ari, som befinner sig endast omkring 2,8° öster om galaxen. Eftersom ljusstyrkan hos NGC 772 kan jämföras med de svagaste Messiergalaxerna (M 91/M 98), är det inget enkelt observationsobjekt med en liten kikare. Ett teleskop med åtminstone 10 cm öppning är att föredra. Galaxen framträder då som en oval nebulosa med en asymmetrisk (oregelbunden) form. Teleskop med 20 cm öppning och en förstoring på 120x avslöjar det asymmetriska galaxcentrumet. Centrumet framstår som litet, ljust och nästan stjärnlikt.

På den nordvästra sidan av halon kan man urskilja början av den dominerande spiralarmen, och vid indirekt seende kan den sydligt belägna följeslagargalaxen NGC 770 anas. Ännu större teleskop, med en öppning från 40 cm, avslöjar att spiralarmen fragmenteras i flera bitar.

Författare: Michael Feiler / Licens: Oculum-Verlag GmbH