Månvandringar

Vid månens östra rand finns två vackra kratrar som kan observeras redan från den tredje dagen efter nymånen.

Fyra dagar efter nymånen hittar månobservatören en magnifik, spegelsymmetrisk figur i Stillhetens hav.

Fem dagar efter nymånen dyker ett par framträdande kratrar upp i månens nordöstra kvadrant; de två har mycket att erbjuda.

Kratrarna Messier och Messier A, belägna i Fruktbarhetens hav, kännetecknas av ejektans ovanliga fördelning.

Ett av månens mest imponerande observationsmål är den stora kraterväggen Posidonius, vid kanten av Mare Serenitatis.

Kratertrion Theophilus, Cyrillus och Catharina bildar en storslagen trio som visar många detaljer även i det lilla teleskopet.

Sex dagar efter nymånen dominerar två tydliga nedslag området mellan Mare Frigoris och Mare Serenitatis.

I sydvästra delen av Mare Tranquillitatis ligger platsen för den första bemannade månlandningen.

Sju dagar efter nymåne kan man studera de fantastiska rillsystemen Rima Hyginus och Rimae Triesnecker.

Vid norra kanten av Regnets hav ligger Platos mörka kraterslätt, en klassiker för månobservationer.

Vid bildandet av Mare Imbrium för nästan fyra miljarder år sedan bildades en väldig yttre kratervägg.

Vid det optimala observationstillfället under en måncykel, vid halvmåne, ser du en imponerande kratertrio vid månens terminator.

Jämför synen av den gigantiska branten i Mare Imbriums randzon åtta och tjugoen dagar efter nymåne.

Många observatörer beskriver Copernicus som den vackraste månkratern – ett besök med teleskopet avslöjar snabbt varför.

Ett av de vackraste ljusspelen på månen är det "gyllene handtaget": Montes Jura sträcker sig in i månens oupplysta nattsida.

Vid månens västra rand kan man 11 dagar efter nymåne observera två framstående sevärdheter.

I månens sydvästra del syns ett verkligt snett nedslag nära månkanten – hur uppstod det?

Fullmånen visar strålar – och för det ljusaste och mest omfattande systemet räcker det med en kikare.