Nedslag vid havskanten

Ett av månens mest imponerande observationsmål är den stora kraterväggen Posidonius, vid kanten av Mare Serenitatis.

Ett av månens mest imponerande observationsmål är den stora kraterväggen Posidonius. Belägen vid kanten av Mare Serenitatis (Klarhetens hav) framträder den 100 km stora formationen i all sin prakt vid terminatorn fem dagar efter nymåne, och inbjuder till utförlig utforskning med teleskopet.

Den troligen 3,5 miljarder år gamla nedslagsplatsen är helt översvämmad av lava och ser ut som en platt skål. Posidonius vägg är kraftigt eroderad och blir grundare mot väster i riktning mot Mare Serenitatis. På ett ställe är den till och med helt genombruten, vilket skapar en liten passage till det angränsande månhavet. Inuti kraterväggen finns två mindre kratrar: den cirkelrunda 11 km stora Posidonius A, belägen lite väster om mitten av Posidonius, och den endast 2 km stora Posidonius C. Den senare blir synlig i ett teleskop med medelstor öppning sydöst om Posidonius A vid god seeing.

Denna krater har till och med en liten, men tydlig strålkrona som blir synlig mot den mörka basaltbottnen. För att se detta rekommenderas ett besök vid fullmåne.

Det som också är slående är en bergskedja inom kraterväggen. Denna förhöjning börjar i södra delen av Posidonius, direkt intill den angränsande kratern Chacornac, och fortsätter sedan i en svag spiralform och blir allt grundare över den lavatäckta kraterbottnen. Denna struktur är tydligt synlig även i ett teleskop med liten öppning. Bergskedjan tros ha bildats genom att kraterväggen rasade. Spiralen omsluter resterna av det tidigare centrala bergsmassivet, som nu endast består av några låga kullar.

Nästa höjdpunkt i Posidonius är ett komplicerat system av rillor. I ett teleskop med medelstor öppning blir huvudsakligen den centrala rillan synlig, som löper genom kraterväggen från nordväst till sydost.

Bäst synlighet 5 eller 18 dagar efter nymåne

Författare: Lambert Spix / Licens: Oculum-Verlag GmbH